Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Krigsfartygens utveckling från 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEPPSBYGGNADSKONSTENS HISTORIA.
777
Fig. 1015. Franska slagskeppet »léna», byggt 1898.
bättrats, varigenom ock möjlighet bereddes att bepansra större yta på ett skrov.
Länge voro slagskeppen försedda med ramm. Med alltmer långskjutande artilleri blev
emellertid rammstävens värde ganska omtvistat, och på moderna krigsfartyg är det
sällan ramm förekommer. I detta sammanhang förtjänar en uppfinning av John
Ericsson omnämnas: den lösgörbara rammen eller »Ericssons undervattenskanon och
projektil», avsedd att borteliminera riskerna för det angripande skeppet vid rammning av
ett annat. Detta något torpedliknande vapen försöktes av U. S. A:s marin vid början
av 1890-talet på ett för uppfinningens avprovande speciellt byggt 2 000-tons fartyg.
Fig. 1015 visar franska pansarfartyget »léna», ett slagskepp av den storlek och styrka,
som var värdig inom stormakternas flottor vid slutet av 1800-talet. »léna» hade en
längd av 122 m, en bredd av 20.7 m och ett djupgående av 8.4 m vid 12 300 tons
deplace-ment. Bestyckningen
utgjordes av fyra 30.5 cm,
åtta 16.5 cm, åtta 10 cm
och tjugu 4.7 cm kanoner
förutom fyra 45 cm
torpedtuber. Vattenlinjepansaret var 320 mm tjockt
midskepps. Maskinstyrkan,
fördelad på tre
propelleraxlar, utgjorde 15 500 ihk
vid 18 knops fart.
År 1906 sjösattes
det brittiska slagskeppet
»Dreadnought», som då
väckte stort uppseende på grund av sin storlek (deplacement 18 200 ton) och fart (21
krfop) samt de nya principer, som med ledning av lärdomarna från rysk-japanska
kriget tillämpats i fråga om bestyckningen. Jämfört med på tidigare slagskepp hade
nämligen de grova kanonerna ökats väsentligt till antalet, i avsikt att redan på långt
avstånd, utanför det medelgrova artilleriets räckhåll, kunna förgöra fienden.
»Dread-nought» var sålunda bestyckad med icke mindre än tio 30.5 cm kanoner, uppställda
parvis i fem torn, varav tre i skeppets mittlinje. Medelgrovt artilleri saknades;
förutom huvudbestyckningen funnos nämligen blott 8.9 cm kanoner, aderton till antalet,
ombord. Alla större mariner skyndade att bygga liknande slagskepp som »Dreadnought»,
dock utan att lika radikalt följa exemplet ifråga om det medelgrova artilleriets
borttagande. Detta slags artilleri har i stället mer och mer fått ersätta det lätta, en
förändring, som betingats av torped- och undervattensfartygens alltmera ökade storlek och fart.
Slagskeppens storlek har sedermera ytterligare ökats, före världskrigets utbrott till
omkring 28 000 tons deplacement, och på senaste tid ända till 23 000—35 000 ton, vilken
sistnämnda siffra betecknar översta gränsen enligt en i Washington år 1922 mellan vissa
stormakter träffad överenskommelse, sluten i avsikt att begränsa rustningarnas
omfattning. Slagskeppen av största typ hava emellertid ett fruktansvärt artilleri; åtta eller
nio 40.6 cm kanoner förutom en del medelgrovt eller lättare artilleri är det vanliga.
Farten har däremot icke på de egentliga slagskeppen uppdrivits nämnvärt i förhållande
till »Dreadnoughts», utan håller sig omkring 21—23 knop. Mindre pansarskepp,
avsedda för kustförsvar, med vanligen 5 000—10 000 tons deplacement och 15—28 knops
fart hava av en del nationer, såsom Sverige och Holland, i viss utsträckning byggts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
