Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Krigsfartygens utveckling från 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
776
SKEPPSBYGGNAD.
ningen icke var tillräckligt inövad på det splitternya fartyget, upptog striden med
syd-statsjätten. »Monitor», lättmanövrerad och osårbar för »Merrimacs» artilleri, lyckades
ge jätten en del för denna besvärliga skott, så att den till sist drog sig ur spelet och sökte
skydd bakom Seawalls batterier. Denna strid avgjorde i viss mån kriget till
nordstaternas förmån. Sex nya monitorer av större och förbättrad typ beställdes snart, och
dessa voro i det närmaste färdiga, då den ursprungliga »Monitor» under en storm
förolyckades, troligen på grund av att kanontorn, skorstenar och ventilatorer icke effektivt
kunde tätas, utan de överbrytande sjöarna vattenfyllde så småningom fartyget.
Monitorerna med deras låga fribord representerade givetvis icke heller någon verkligt
sjövärdig skeppstyp.
Med vunna erfarenheter från »La Gloire», »Warrior» och »Monitor» utbildades
ganska snart för olika länder och deras speciella behov lämpliga pansarfartygstyper. De
största och kraftigaste kallades till en början pansar fregatter, längre fram, efter det
segelriggen försvunnit, slagskepp. Kanonernas verkningsförmåga såväl som
pansarbeklädnadens motståndskraft har med tiden oupphörligt ökats; nya förbättringar i artilleriet
hava sporrat till motsvarande förstärkning av pansaret. Än har kanonen, än pansaret
hemburit segern i denna tävlan, vilket också mycket påverkat pansarskeppens
konstruktion. Till en början, då ett pansarfartyg förde ett större antal medelsvåra kanoner,
uppställdes dessa i batteri som på de gamla bredsideskeppen. Samtidigt, så länge endast
tunnare pansar behövde anbringas för vinnande av erforderligt skydd, kunde större delen
av skeppssidorna pansarbeklädas. Snart nog, sedan kanonernas kaliber och projektilernas
vikt och genomträngningsförmåga väsentligt ökats, måste pansaret tagas så tjockt,
att det befanns omöjligt att därmed skydda så stor del av skrovet som tidigare. Därför
sammanfördes kanonerna i en starkt bepansrad, täckt kasematt, som sträckte sig en viss
längd midskepps över hela bredden, eller ock uppställdes kanonerna i vridbara torn,
liksom på »Monitor». Utom kasematten eller kanontornen med tillhörande
langnings-anordningar pansarskyddades i allmänhet också manövertornet och skeppssidorna i
närheten av vattenlinjen, ävenså anbringades ofta pansardäck för att ytterligare skydda
ett skepps s. k. vitala delar mot artillerield. För att begränsa vatteninströmningen vid
skottskador invid vattenlinjen på ett skepps obepansrade delar har cellkonstruktion,
liknande den på »Great Eastern», i större eller mindre utsträckning tillämpats. Sedan
minor och torpeder på 1860- och 1870-talen mera allmänt kommit i bruk, måste ett
pansarskepps undervattenskropp i möjligaste mån göras osårbar även mot dessa vapen,
varför indelning av skrovet medelst vattentäta tvär- och långskott infördes. I samma
avsikt har dubbel, ja, t. o. m. flerdubbel bordläggning med cellsystem försökts. När
bredsideeldens vikt blivit insedd, blev det vanligt att uppställa fyra grova kanoner i
två partorn, ett förut och ett akterut i skeppets medellinje. Dessutom uppställdes
ombord ett större eller mindre antal medelgrova och lätta kanoner, ofta oskyddade, men
stundom försedda med tunna, på lavettagen fästa stålskärmar. De grova kanonernas
uppgift var att genombryta motståndarens tjockaste pansar, tysta hans artilleri och
skada hans vitala delar samt om möjligt sänka honom. Det medelgrova och lätta
artilleriet åter avsågs att under gynnsamma förhållanden biträda i strid mot pansarskepp
samt att beskjuta mindervärdigare motståndare, det lätta särskilt att bekämpa
torpedbåtar. De grova kanonernas kaliber ökades så småningom ända till 40—45 cm,
varefter en återgång till 30.5 cm kalibern ägde rum, vilken senare kaliber för en lång tid
blev den vanliga på slagskeppen. Pansarets tjocklek stegrades på 1880-talet ända till
700 mm men minskades sedermera i samband med att kvaliteten väsentligt
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
