Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Krigsfartygens utveckling från 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
780
SKEPPSBYGGNAD.
framgår bäst genom att jämföra »Jeanne d’Arc» med den ett kvarts sekel senare (1924)
påbörjade franska kryssaren »Duquesne», om 10 000 tons deplacement, 191 m längd,
19 m bredd och 5.85 m djupgående, vilken konstruerats för 34 knops fart. För att
framdriva denna kryssare, med 1 300 ton mindre deplacement än »Jeanne d’Arcs-\ vid nämnda
hastighet fordras dock fyra ångturbinaggregat om tillsammans 132 000 ahk, eller drygt
5 gånger så stor maskinstyrka som på den äldre kryssaren. Huvudbestyckningen på
»Duquesne» utgöres av åtta 20.3 cm och åtta 7.5 cm kanoner förutom sex 55 cm
torped-tuber, mot två 19 cm och fjorton 14 cm kanoner och två torpedtuber på »Jeanne d’Arc».
Ändå snabbare och samtidigt något kraftigare äro de italienska 10 000-tonskryssarna
»Trieste» (fig. 1017) och »Trento», vilka hava 198 m längd, 20 m bredd, 6.4 m djupgående,
150 000 ahk turbinmaskineri och 35—36 knops fart (»Trento» uppgives t. o. m. hava
varit uppe i 38 knop och därmed slagit hastighetsrekord för 10 000-tons kryssare) samt
äro bestyckade med åtta 20.3 cm och sexton 10 cm kanoner. — Rekordet i fråga
om kombinerad storlek, styrka och fart hittills bildar den brittiska slagkryssaren
»Hood» (fig. 1018), vid vars konstruktion bl. a. de erfarenheter tillämpats, som
engelsmännen vunno i sjöslaget vid Jutland under världskriget. Denna jättekryssare har
en längd överallt av 262 m, en bredd av 31.4 m, ett deplacement i lätt läge av 41 800
ton vid 8.8 m djupgående och i tungt läge (med full utrustning och bränsleförråd)
omkring 46 000 ton vid 9.6 m djupgående. Artilleriet utgöres i huvudsak av åtta 38 cm
och tolv 14 cm kanoner förutom fyra 53 cm torpedtuber; sidopansaret har midskepps
en största tjocklek av icke mindre än 305 mm. Maskineriet består av utväxlade
ång-turbiner, som driva fyra propellrar. Med turbinerna utvecklande 157 000 ahk visade
sig »Hood» under provturerna göra 32 knop, således 10 knop mer än slagskeppen i
allmänhet komma upp i. »Hood» är ett vackert bevis på, vad modern
skeppsbyggnads-konst och ingenjörsteknik kunna åstadkomma. I storlek är detta örlogsfartyg jämbördigt
med Cunard-linjens största oceanångare »Aquitania» och »Mauretania», men i maskinkraft
är »Hood» dem ofantligt överlägsen, utvecklande 2—3 gånger så många axelhästkrafter.
Slagkryssarens maskinstyrka är kanske det mest imponerande; för att tydliggöra,
vilken väldig kraftutveckling 157 000 ahk representera, må nämnas, att Sveriges största
kraftstation, Trollhättan, i allmänhet kan giva högst 110 000—120 000 hästkrafter, samt
att Älvkarleby kraftverk icke alstrar mer än 50 000—60 000 akh.
Jagarna kunna närmast betraktas som lätta kryssare och äro såsom sådana i första
hand avsedda för spaningstjänst och att förstöra torped- och undervattensbåtar m. m.;
därjämte äro jagarna själva ett slags mera sjödugliga torpedfartyg, och liksom vanliga
torpedbåtar ämnade för anfall mot slagskepp och andra större fartyg. Omkring år 1900
hade jagarna, vilken krigsfartygstyp på 1890-talet framkommit, omkring 300—400 tons
deplacement, 4 000—6 000 ihk maskinstyrka och 25—30 knops fart. Numera, 30 år
senare, har en modern jagare 1 0Ö0—2 500 tons deplacement, 25 000—55 000 ahk
maskinstyrka och 35—40 knops fart.
Med torpedbåtar förstås lätta övervattenstorpedfartyg. Ifrågavarande båttyp
uppkom på 1870-talet, sedan vid mitten av föregående decennium den österrikiska
fregattkaptenen Luppis tillsammans med ingenjör Robert Whitehead uppfunnit med
framdrivningsmaskineri försedda torpeder, vilka kunde avsändas i bestämd riktning.
Den här tidigare omnämnde engelsmannen J. I. Thornycroft anses som
torpedbåtarnas upphovsman. Han hade år 1873 lyckats visa, att även små ångare kunde erhålla
hög fart; sagda år hade han nämligen byggt ångbåten »Miranda», som, ehuru blott om
16 tons deplacement, gjorde 16 knop, en prestation, som då betraktades som oerhörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
