Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Krigsfartygens utveckling från 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEPPSBYGGNADSKONSTENS HISTORIA.
781
Fig. 1019. Motortorpedbåt, byggd 1925, på provtur i Stockholms
skärgård.
Denna framgång ledde till byggandet av båtar, vilka utrustades med Whiteheads
torpeder och fingo en hastighet av 18 knop; dessa s. k. torpedbåtar hade god
manöverförmåga, samtidigt som de på grund av sina små dimensioner erbjödo liten träffyta.
»lÅghtning», byggd av Thornycroft år 1878, blev modell för de torpedbåtar, som vid
denna tid anskaffades av olika mariner. Liknande båtar började snart nog byggas
också av A. F. Yarrow i England, J. A. Normand i Frankrike och F. Schickau i
Tyskland. Av dessa lätta torpedfartyg hava huvudsakligen två storlekar byggts, en med
100—250 tons deplacement och 20—25 knops fart, samt en med 30—35 tons deplacement
och 16—20 knops fart.
Båda slagen voro relativt
långa och smala
(förhållande längd till bredd 7—8)
båtar, ångdrivna och
försedda med en propeller.
Denna torpedbåtstyp har
dock från början av detta
århundrade mer och mer
övergivits, och i stor
utsträckning blivit ersatt
med
undervattenstorped-båtar. Ganska tidigt under
världskriget uppfanns en
mycket lätt och snabb
torpedbåtstyp, motortorpedbåten, med 35—45 knops fart.
I motsats till de äldre
torpedbåtarna av järn hava
motortorpedbåtarna träskrov och hydroplanform samt äro försedda med extra lätta
bensinmotorer. Fig. 1019 visar en Svenska Flottan tillhörig motortorpedbåt av
Thorny-croft-fabrikat, vilken är 16.75 m lång, 3.55 m bred och 0.85 m djupgående. Båten
deplacerar blott omkring 12 ton och framdrives medelst två 12-cylindriga motorer
om tillsammans 750 ahk; högsta uppmätta farten har varit 41.4 knop. Hur farliga
dylika små krigsfartyg i djärva och skickliga mäns händer kunna bliva för en fiende,
visar exemplet från en operation i Finska viken år 1919, då några brittiska
motortorpedbåtar en natt lyckades intränga i Kronstadts örlogshamn och där sänka de båda
slagskeppen »Andrei Pervozvanni» och »Petropavlosk» jämte depåfartyget »Pamiat Azov».
Bolsjevikernas flotta, som dessförinnan även förlorat kryssaren »Oleg», likaledes
torpederad av en motortorpedbåt, blev genom nämnda sänkningar avsevärt försvagad.
Tanken på att medelst undervattensbåtar skada större fartyg är mycket gammal,
ehuru densamma först mot slutet av 1800-talet ledde till för krigsändamål med fördel
användbara konstruktioner. Redan Aristoteles omtalar, huruledes Alexander den
stores sjömän (under 4:e århundradet f. Kr.) begagnade ett slags dykarklocka för att
osedda kunna anbringa »brännbara» ämnen under fiendeskeppens bottnar; om med
nämnda dykarklockor några praktiska resultat erhöllos, nämnes dock icke. År 1538
skall i Toledo försök hava gjorts med »en maskin, formad som en båt, och med vars
tillhjälp man kunde komma ganska långt fram under vattenytan». Den »oövervinneliga
armadans» angrepp på England år 1588 gjorde att man i detta land började intressera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
