Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Krigsfartygens utveckling från 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEPPSBYGGNADSKONSTENS HISTORIA.
783
ven själv kunde, sedan den fastgängats, lösgöras genom att draga ned den axel, varpå
den uppbars från undervattensbåten. År 1776 gjordes med Buchnells båt ett försök att
anfalla den engelska fregatten »Eagle», som låg till ankars vid GovernoUs Island utanför
New York. Sergeant Lee, som förde båten, misslyckades emellertid; enligt en uppgift
skulle skruven kommit under något metallföremål, som den ej kunde genomtränga.
Försöket uppgavs i varje fall, men på återvägen skall sergeanten hava lösgjort minan
från sin båt, varpå minan efter ett antal timmar exploderade utan att anställa någon
skada.
Åren 1797—1801 sysslade Robert Fulton med undervattensbåtskonstruktioner
i Frankrike. Hans »N autilus», som blev färdig år 1801, var cigarrformig, c:a 6.5 m lång
och 2 m hög. I övervattensläge framdrevs båten med segel. Före dykningen fälldes
masten och placerades jämte det beslagna seglet i en därför avsedd ränna på fartygets
överdel. Under vattnet framdrevs »Nautilus» av ett slags propeller, som sattes i rotation
genom utväxling från en hand vev. Prov på Seine i Paris och vid Brest gjordes i juni
1801, och ett par månader senare höll sig Fulton med denna båt en gång 4 tim. 20 min,
under vatten samt lyckades då fästa en mina under ett skrov, som sprängdes. Trots de
ganska lyckade experimenten ville varken fransmännen eller engelsmännen inlåta sig
på byggandet av undervattensbåtar vid denna tid.
Bland uppfinnare, som vid 1800-talets mitt sysslade med
undervattensbåtskonstruktioner märktes bajraren Wilhelm Bauer. Hans första båt, byggd med
järnbordläggning på järnspant, sjönk under försök i Kiels hamn den 1 februari 1851, varvid
lyckligtvis de tre ombordvarande personerna, däribland uppfinnaren, kunde taga sig ur
båten och blevo räddade. En senare av Bauer konstruerad och i Ryssland byggd båt
var betydligt större än hans första och framdrevs med en propeller för hand av tolv man.
En slusskammare var här anordnad, genom vilken dykare kunde möjliggöra
kommunikation med yttervärlden.
Den första undervattensbåt, som i krig lyckats sänka ett fartyg, var sydstaternas
»David», konstruerad av Mc Clintock och Howgate. Även denna båt framdrevs med
handkraft. Den tycks hava varit ännu farligare för den egna, av 9 man bestående,
besättningen än för fienden. Under försöksfärder sjönk båten två gånger och
besättningarna omkommo till största delen. Sedan »David» bärgats för andra gången och fått ny
besättning igen, lyckades båten efter anfall i övervattensläge med en stångtorped sänka
nordstatsfregatten »Hoüsatonic» den 17 februari 1864. Undervattensbåten gick dock
samtidigt till botten, troligen emedan vattnet slog in genom den öppna tornluckan.
Den största svagheten hos de tidigare undervattensbåtarna torde hava varit, att
de framdrevos med människokraft, varigenom deras fart och aktionsradie blev mycket
begränsad. Under det nyssnämnda nordamerikanska inbördeskriget började emellertid
ångmaskiner användas som drivkraft på i ytan gående båtar, som dock icke voro
egentliga undervattensbåtar, då de ej kunde sänkas helt under vattenytan. Under detta
krig konstruerades också en helt maskindriven undervattensbåt av amerikanaren
Al-stitt, varvid ångdrift avsågs för gång i ytläge, medan en élektromotor skulle driva fram
båten i undervattensläge. Innan dykningen skulle elden under ångpannan släckas. Ehuru
Alstitts konstruktion icke blev förverkligad, är den dock värd ihågkommas såsom en
epokgörande idé, vilken blev av stor betydelse för den vidare utvecklingen av
undervattensbåtarna. Ungefär samtidigt, år 1863, byggdes i Frankrike »Le Plongeur» efter
ritningar, som uppgjorts av amiral Bourgois och mariningenjör Brun. Denna
undervattensbåt framdrevs både i yt- och undervattensläge medelst komprimerad luft, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
