Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Form och deplacement - Linjeritning - Deplacement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORM OCH DEPLACEMENT. 811
djupgående (konstruktions-) på nollspantet (T eller T&), mätt vertikalt från
konstruktions- eller lastvattenlinjen till överkant köl (på träbåtar i stället till spunning
eller underkant köl);
största djupgående (T,nax — ofta lika med T®). Är ett skepps akterliga djupgående
större än dess förliga, säges fartyget vara styrlastigt och skillnaden benämnes styrlastighet’,
i L la
fribord (B), mätt midskepps på nollspantet, vid ~ eller „ 1 från översta
genom-\ a A /
gående däckets överkant bordvarts (på skyddsdäckade fartyg i stället från huvuddäcket
och på öppna båtar från relingens överkant) vertikalt till konstruktions- eller
lastvattenlinjen. Det minsta fribordet finnes vanligen något akter om nollspantet, det
största längst förut. Längst akterUt brukar fribordet (FJ vara större än på
nollspantet men mindre än längst förut {Ff) — ett förhållande, som sammanhänger med
det brukliga konkava språnget (Ff Fa> F). Snabbgående motorbåtar hava i stället
ofta konvext språng — delvis för luftmotståndets skull.
Deplacement.
För varje stillaliggande flytande kropp gäller Archimedes princip, enligt vilken
kroppen påverkas av en lyftkraft, som är lika stor som vikten av den undanträngda vätskan.
Lyftkraften är lika med summan (resultanten) av de på elementen av kroppens våta
yta verkande vertikala krafterna. Vätskans horisontella tryckkomposanter på
kroppens ytelement upphäva varandra och inverka ej på lyftkraftens storlek. Den
undanträngda vätskemängden benämnes deplacement, och uttryckes antingen i rymdmått,
vanligen kubikmeter, eller i vikt, vanligen metriska eller engelska ton. Därför bör, då
benämningen deplacement användes, alltid tydligt angivas, om volym eller vikt avses.
Ännu bättre är att begagna orden volymdeplacement (F) och viktdeplacement (17). Om
vätskans spec. vikt är /, blir W = / • V.
(Ex. Om en pråm deplacerar 100 kbm i sötvatten, vars spec. vikt är 1.000, och
sedan förflyttas till saltvatten, vars spec. vikt är större, kommer den att flyta högre,
d. v. s. djupgåendet minskas och fribordet ökas. Om saltvattnet, vars spec. vikt för
övrigt varierar avsevärt i olika hav och på olika djup, här antages hava spec. vikten
100
1 .025, kommer således pråmens volymdeplacement att minskas till 7 = —~ = 97.56
kbm, under det att viktdeplacementet är detsamma som förut, eller W = 100
metriska ton.)
Ett skepps deplacement kan hava ganska olika storlek och är vida mindre, då
fartyget är i »lätt» läge, d. v. s. tomt eller »barlastat», än då det är fullt lastat; i sistnämnda
läge bör för skeppets säkerhet och sjöduglighet fribordet vara tillräckligt. Erforderliga
fribordet vid lastat läge är beroende av reservdeplacementet, varmed ett fartygs rymd
över lastvattenlinjen, eller skillnaden mellan skrovets totala rymd och
volymdeplace-mentet vid lastat läge, förstås. Förhållandet mellan reservdeplacementet och sistnämnda
volymdeplacement bör i vissa fall läggas till grund för bestämmande av erforderligt
fribord vid en nykonstruktion. Reservdeplacementet blir tydligen även bestämmande
för ett fartygs största intagbara last.
Ett skepps eller en båts linjer låta mera sällan uttrycka sig i ekvationer, varför i
regel icke heller deplacementet matematiskt exakt kan bestämmas. Approximativa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
