Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Stabilitet och fartygsrörelser - Havsvågor - Fartygsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
832
SKEPPSBYGGNAD.
Följande relationer mellan de olika storheterna gälla då (jfr den grafiska
framställningen i fig. 1065, 1066):
L = C • T = 0.64 • C2 = 3.553 • U/s = 10.62 • H’ 3 = 1.56 T\
Särskilt av intresse är förhållandet mellan våghöj d och våglängd, vilket kan sättas:
H = 0.17 • 1 La i medeltal.
Vid övergång till grundare vatten ändrar vågrörelsen väsentligt karaktär,
sjögången blir »krabb». Våghastigheten minskas till följd av friktionen mot bottnen,
våglängden likaså, under det att våghöjden ökar, särskilt om farvattnet samtidigt
smalnar. Då våghöjden i det närmaste blivit lika med vattendjupet, förlorar vågen
balansen, så att säga, och bryter över. De första strandbrotten bildas därför vid det
vattendjup, som ungefär motsvarar vågornas största höjd.
F ART Y’G SRÖRELSER.
Skepp och båtar kunna bibringas olika slags svängningsrörelser. Impulserna till
svängningarna kunna komma från vågor, vindstötar, viktsförflyttningar ombord etc.,
och svängningarna kunna försiggå, antingen ett fartyg ligger på samma ställe eller är
under gång för maskin, segel el. a. Man särskiljer därvid tre huvudslag: tvärskepps-,
långskepps- och vertikal-TÖre\seT. Men kombinationer av de båda förstnämnda
huvudslagen eller av alla tre kunna också och ofta förekomma.
Tvärskeppsrörelsen tänkes försiggå kring en långskeppsaxel och benämnes i
allmänhet rullning. Dock skiljer man ibland på slingring, då svängningarna äro häftiga
och tätt pågående, och på egentlig rullning, då svängningarna äro långsamma och
regelbundna.
En långskeppsrörelse åter förutsättes äga rum kring en tvärskeppsaxel. Rörelsen
kallas stampning, då den gäller fören, sättning, då den gäller aktern.
Med vertikalrörelser, doppning, menas att ett fartyg oscillerar upp och ned med
avseende på ytan i lugnt vatten.
En svängningsrörelse kan åstadkommas genom att medelst en yttre kraft bibringa
ett fartyg en viss krängningsvinkel och därpå överlämna det åt sig självt. Tänkas
vatten- och luftmotstånden försummade, återstå fartygets egen vikt och vattnets lyftkraft
som enda verkande krafter. Man skulle då kunna betrakta ett rullande fartyg som en
pendel, vilken vid små utslagsvinklar svänger kring en horisontalaxel genom
tvärskepps-metacentrum. Då bleve också svängningarna isokrona, d. v. s. tiden för varje svängning
babord till styrbord, eller tvärtom, konstant. Om man med naturlig rullningsperiod,
t, betecknar tiden för en enkel tvärskeppssvängning, kan enligt åberopade
betraktelsesätt följande uttryck härledas:
’M ■ i1 jr • i
t =jv I /––––– = -=
| P ■ (r—a) ]g-(r—a)
där P = fartygets vikt = viktdeplacementet;
P
M = » massa = ~;
9
i = » tröghetsradie;
g = tyngdkraftens acceleration;
r—a — metacenterhöjden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
