Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Stabilitet och fartygsrörelser - Fartygsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STABILITET OCH FARTYGSRÖRELSER.
833
Uttrycket i rotuttryckets tälj are, M’i\ representerar fartygets
masströghetsmo-ment med avseende på en med krängningsaxeln parallell axel genom
viktstyngdpunkten. Rullningsperioden ökas således med större masströghetsmoment och mindre
metacenterhöjd. Genom ökning av rullningsperioden förbättras ofta ett fartygs
rörelser i sjögång — de bliva långsammare och jämnare. Nämnda tröghetsmoment kan
förstoras genom att placera tunga vikter längre bort från fartygets medelplan. På
krigsskepp ökas sålunda rullningsperioden genom att anbringa pansarplåtar på
skrovets sidor. Om vid en nykonstruktion metacenterhöjden i berörda hänseende synes
för stor, kan sagda höjd minskas antingen genom att ändra skrovets form, så att
metacentrum sänkes, eller genom att fördela vikterna ombord, så att
fartygstyngd-punkten höjes. Man kan alltså på förhand teoretiskt till en viss grad bestämma ett
fartygs rullningsperiod. Som emellertid viktsfördelningen ombord i regel huvudsakligen
måste bestämmas av andra synpunkter, framförallt hållfasthetstekniska, blir det genom
reglering av metacenterhöjden, som rullningsperioden inom vissa gränser kan
bestämmas.
I verkligheten kommer ett fartyg, som flyter i lugnt vatten och bibragts en viss
svängningsrörelse, att få denna successivt dämpad på grund av vatten- och
luftmotstånden, tills det slutligen kommer i vila. Genom rullningsförsök söker man bestämma
dels naturliga rullningsperioden och masströghetsmomentet, dels lagarna för
svängningarnas avtagande, då fartyget överlämnas åt sig självt och så småningom kommer
i vila. Ett rullningsförsök brukar utföras på så sätt, att en del av besättningen
uppställes vid ena skeppssidan, varigenom fartyget får en viss lutning; på given signal springa
alla över till andra sidan, varvid fartyget kränges åt denna sida; i rätta ögonblicken
upprepas dessa språngmarscher, tills fartyget gör tillräckligt stora svängningar, då
manskapet kommenderas att stanna mitt på däcket. Nu börja observationerna, och tiden
för ett antal enkla svängningar antecknas, varefter den verkliga naturliga
rullningsperioden lätt kan beräknas. Vidare iakttagas krängningsvinklarna, och hur de så
småningom avtaga.
Krigsfartyg hava vanligen en naturlig rullningsperiod mellan 3—10 sek. För
handelsfartyg är rullningsperioden i hög grad beroende på lastens läge och beskaffenhet;
rullningsförsök med dylika fartyg anställas mera sällan, ehuru de kunna lämna goda
anvisningar för lämpligaste stuvning av olika sorters last.
Ett fartygs rörelser i sjögång bestämmas dels av dess stabilitet och
masströghetsmoment, dels av de växlingar i vattnets lyftkraft, som åstadkommas genom vågrörelsen,
samt av det motstånd, som vattnet och luften utöva. Mycket betydelsefullt är också
det förhållande, vari fartygets naturliga rullningsperiod står till vågperioden. Har ett
fartyg mycket stor metacenterhöjd och liten rullningsperiod, blir däcket parallellt med
vågens yta liksom vid en flotte eller flytande planka. Dylika fartyg voro de amerikanska
monitorerna med en naturlig rullningsperiod på knappt tre sekunder. Dessa monitorer
erbjödo icke någon stadig kanonplattform, emedan de helt och hållet följde vågrörelsen.
Ett smalt, rankt fartyg med lång naturlig rullningsperiod strävar däremot att inställa
sig i lyftkraftens riktningslinje. Om naturliga rullningsperioden är lika med halva
vågperioden, uppkomma de svåraste rullningarna; krängningarna tilltaga då mer och mer,
och fartyget skulle kantra, om icke vattenmotståndet bromsade rörelsen tillräckligt.
Det är därför av stor vikt vid såväl stora som små fartyg att naturliga rullningsperioden
står i möjligast lämpliga relation till vågperioden för olika fall.
53—270535. Uppfinningarnas bok. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
