Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Fartygsmotstånd och maskinstyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
850
SKEPPSBYGGNAD.
Fig. 1088. Vågbildning och ytströmlinjer på 6.1 m långa
och 1.28 resp. 1.12 m breda fartygsmodeller, körda med
4 knops fart; enl. Taylors försök. Vattenrörelsen skulle
få analogt utseende vid med modellerna likformade 97.5 m
långa och 20.4 resp. 18.0 m breda fartyg, gående med
16 knops fart.
motsägande benämningar för samma sak, uppkomna på grund av olika sätt,, varpå
man tänkt sig betrakta fenomenet. »Medström» användes också och torde vara det bästa
uttrycket. Vattenrörelsen ifråga kanske tydligast kan iakttagas, om ett fartyg mer eller
mindre avsiktligt bringas att tvärstanna — t. ex. genom stoppanordningar vid en
avlöpning eller genom en grundstötning —- varvid den accelererade vattenmassan med
stor kraft fortsätter i fartygets förutvarande riktning.
Ytterst värdefulla bidrag till de hydrodynamiska förhållandenas klargörande vid
fartygs framdrivning liksom ifråga om motståndets och maskinstyrkans beräkning hava
lämnats av amiralen och
konstruktören i Förenta staternas flotta D.
W. Taylor, vilkens inom
fackkretsar välkända arbeten »Resistance
of Ships and Screw Propulsion»
(1893) och »The Speed and Power
of Ships» (1910) ingående behandla
nämnda frågor. På basis av
modellförsök och Froudes liksom egna
framställda teorier och formler har
Taylor i sistnämnda verk
publicerat s. k. standardserier, med vilkas
hjälp man ganska säkert kan
beräkna motstånd och
framdrivnings-effekt hos fartyg av icke alltför
ovanlig form. Även problemet om
den parallella mittdelens lämplighet
och utsträckning i olika fall belyses
utförligt av Taylor. Hans studier
av vattnets rörelse vid fartyg i
gång äro också mycket instruktiva.
Fig. 1086 ger t. ex. begrepp om
vågbildningens utseende för samma
båt vid olika hastigheter, fig. 1087
för olika långa fartyg vid samma
hastighet. Hur det vatten, som
befinner sig närmast skrovet, rör sig
relativt detta, åskådliggör fig. 1088. På spantrutorna här hava ytströmlinjerna uppritats
med ledning av gjorda modellförsök, vid vilka modellerna varit överdragna med en
hinna, innehållande järnklorid, vilken påverkats av från modellernas bogar utsprutad
pyrogallussyra, som under vägen akteröver åstadkommit mörka ränder på bottnarna.
Dessa ytströmlinjer på skroven följa, som synes, i stor utsträckning ett slags böjda
diagonaler, lagda vinkelrätt mot resp, spant. Det är huvudsakligen vid de allra förligaste
spanten och längst ned i akterpartiet, som ytströmlinjerna bilda mera spetsiga vinklar
med spanten.
Fartygsmotståndets (Q) förhållande till viktdeplacementet (17) är mycket
varierande, beroende på fartygens form, storlek och hastighet. Hur nämnda förhållande
(Q : W) liksom storleken av friktionsmotståndet (Q,) och rest- eller formmotståndet
(Qr) samt förhållandet Q,.: Qr ställa sig för en större lastångare (W — 9 594 ton, Lv =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
