Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Skovelhjul, åror och andra hydrauliskt verkande drivmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMDRIVNING.
887
Fig. 1128. Vrickning medelst åra. A och B visa något olika
utföringssätt.
»Åttan» »Val båten»
Motstånd (i vatten o. luft), medelvärde................kg 40.8 43.5
Motståndsarbete (Es) pr minut........................kgm 12 690 9 100
Produktivt roddarbete (Ep) pr minut..................kgm 20 500 14 650
Improduktivt » » » ..................kgm 19 400 26 250
Totalt » (Ej) » » ...................kgm 39 900 40 900
Som produktivt roddarbete (Ep) har därvid räknats den vid århandtagen avgivna
effekten, som improduktivt den för roddarnas rörelser och årornas återförande beräknade.
Es
Jämställes E„ med ett maskinfartygs axeleffekt blir propulsionskoefficienten — =
. Ep
= 0.619 för »åttan» och 0.621 för »valbåten»; utgår man i stället från totala roddarbetet
(Ej) blir verkningsgraden lägre:
0.318 resp. 0.223. Alexander har
även med hjälp av uppgjorda
diagram beräknat
kapproddarnas avgivna energi under olika
moment och funnit, att det
under en kort period (c:a % sek)
av årtaget utvecklade arbetet
motsvarar icke mindre än 3^
hk pr man, under en minut i
medeltal P/2 hk. De åtta
roddarna således utveckla
tillsammans omkring 10 hk. Båtens
motståndseffekt representerar
2.78 hk, vilket vid ett
propellerarrangemang med normal
verkningsgrad skulle erfordra en
motor på c:a 4y2 hk för att »åttan» skulle kunna framdrivas med 10 knops fart.
Jämförelsen är, som synes, nog så intressant.
Vrickning är ett sätt att medelst en i aktern anbragt och på visst sätt manövrerad
åra få en båt att röra sig framåt; fig. 1128 tydliggör förloppet, som åstadkommes genom
en omväxlande svängande och knyckande handrörelse. Åran kommer därvid att
intaga vissa ytterlägen, där bladet antingen kan hållas som A eller B antyder — i regel
sköter en van vrickare åran enligt det förra alternativet (A). Nämnda framdrivningssätt
begagnas rätt mycket på skeppsbåtar, då trossar skola föras ut till förhalnjng o. dyl.,
varvid vrickning ofta föredrages framför rodd. Vrickning blir emellertid rätt
tröttsamt i längden och användes därför mest för kortare förflyttning av en båt.
Vrick-ningsrörelsen uppvisar vissa beröringspunkter med andra försökta framdrivningsmetoder,
därvid akterut på skilda sätt svängande eller pendlande organ åstadkomma ett mer eller
mindre stötartat tryck på vattnet, som momentant utövar avsevärd reaktionsverkan,
vilken ökas med anslagsytans storlek och hastighet. En framdrivningsapparat av
sistnämnda typ är ett år 1900 av den danske ingenjören H. C. Vogt patenterat roderformat
organ, vilket medelst en utväxlingsanordning från en motor bringas i svängningar c:a
45° åt vardera sidan, och vilket genom en Polhems-knut är förbundet till en övre axel
med fjädrande infästning, som medger en viss vridningsrörelse hos organet. Denna
ap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
