Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Segel, vindrotorer o. dyl. - Styrning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STYRNING.
905
Fig. 1152. Savonius’ vindrotor.
ensamt och fartyget i lättläge har vid frisk bris (Beaufort 4) 5—6 knop uppnåtts.
Bränn-oljeförbrukningen per rotor och timme uppgives hava varit ganska liten. Resultaten
från »Buckau» och »Barbara» anses hava bevisat, att Flettner-rotorer på maskinfartyg
i vissa trader kunna förbättra driftsekonomien.
Också projekt att tillvarataga havsvågornas energi till hjälp för fartygs
framdrivning hava framkommit, dock hittills med obekant resultat.
Rotordriften skulle verka mera rationell, om cylindrarnas rotation kunde
åstadkommas av vinden själv. Försök i den vägen hava gjorts av den finske ingenjören Sigurd
Savonius, vars i fig. 1152 visade vind-vingrotor
består av två snett emot varandra stående
halvcylindriska skärmar, lagrade på en
gemensam axel. Strömningsförloppet blir här mera
komplicerat än vid roterande hela cylindrar.
En mångfald olika lägen uppstå i förhållande
till vindriktningen — på figuren visas
luftströmningen i det läge, då en linje, som
tänkes förena skärmarnas kanter, står vinkelrät
mot vindriktningen. Vingrotorn kan komma
upp i en periferihastighet omkring l3/4 gånger
så stor som vindhastigheten och giva en
Magnus-effekt om något mer än 50 % av en
motordriven Flettner-rotor med samma yta, vilket motsvarar drivkraften hos ett
ungefär tre gånger så stort segel. Bland en mångfald med Savonius-rotorn gjorda försök
har den också provats på båtar. En liten båt, 5 m lång och 1.8 m bred, försedd med
två dylika 2.8 m höga rotorer, har varit uppe i 5—6 knops fart och på kryss kunnat
ligga intill 45° från vinden, en god prestation för farkosten ifråga. Savonius’ rotor är
tydligen på samma gång ett slags vertikalaxlig luftturbin, d. v. s. ett organ, som sättes
i rotation av vinden.
Väderkvarnsidén, tillämpad för framdrivning av fartyg, har i form av ett
luftpro-pellerliknande organ med horisontal axel, som genom utväxling driver en vanlig
vattenpropeller, försökts av tre franska ingenjörer, Constantin, Joessel och Daloz. Den
förstnämnde experimenterade redan år 1910 med framdrivning av vagnar medelst
luftturbiner. Sedermera hava försök gjorts med ett par båtar, »Bois-Rosé» och »La
Dresi-nette», vilka uppgivas kunnat röra sig nära nog rätt mot vinden och i övrigt visat goda
manöveregenskaper.
STYRNING.
Nära sammanhängande med ett fartygs framdrivning är dess styrning, d. v. s. då
ett skepp eller en båt befinner sig i rörelse, bör dess riktning (kurs) kunna bibehållas
eller ändras alltefter behov. Ju hastigare kursändringen kan verkställas, dess mera
lättstyrt eller lättmanövrerat säges fartyget vara. Här har tidigare berörts att vissa
fram-drivningsorgan, t. ex. Flettners rotorer, Schramms svängningsstjärt och Vogts
pendelorgan, kunna hava styrande samtidigt som framåtdrivande verkan. Likaså kan ju vid
rodd kursändring åstadkommas genom kraftigare årtag på båtens ena sida, och ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
