Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Segel, vindrotorer o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
904
SKEPPSBYGGNAD.
Fig. 1151. Jämförelse mellan rotor- och segelfartyg i olika
lägen. Det förra har två vindrotorer, det senare två master
med var sitt segel.
Danzig-professorn O. Lienau gjorda beräkningar är framdrivningskomposanten
ungefär lika stor för båda fartygen vid bidevind, halv vind och låringsvind; vid mera akterlig
vind, »platt läns», är V däremot vida mindre för rotorskeppet, som då också får en
avsevärd sidokomposant (ungefär lika stor som på kryss) — länsen är säkerligen rotorernas
svagaste punkt. På kryss torde ett rotorfartyg kunna ligga några grader högre i vind
än ett segelskepp. Jämfört med enrotoriga fartyg hava tvårotoriga vissa fördelar vid
manövrering. Genom att omkasta den ena cylinderns rotationsriktning vänder
fartyget med- eller motsols, beroende
på åt vilka håll cylindrarna
rotera. Omkastas
rotationsrikt-ningen hos båda rotorerna vid
mellan bide- och låringsvind,
backar skeppet. En bekväm
manövrering av fartyget kan
åstadkommas medelst
elektro-motordrivna rotorer, vilkas
omkastning lätt kan verkställas
från kommandobryggan eller
annan önskad plats ombord.
Lov- eller fallgirighet avlägsnas
genom modifiering av
någondera rotorns varvantal. En
rotors största tryckverkan
er-hålles, som nämnts, då
periferihastigheten är omkring 3^2
gånger så stor som
vindhastigheten. Genom att minska
nämnda hastighetsförhållande
kan man reglera en rotorbåts
fart. Flettners försök gå vo även
det märkliga rönet, att om vid
konstant rotorhastighet
vindstyrkan ökas över 12 m/sek,
blir tryckkraften på cylindern
sedan så gott som konstant. Jämte betydande personalbesparing angives detta som en
av rotordriftens största fördelar — vid storm skola nämligen några alltför stora tryck
på rotorerna och fartyget icke behöva riskeras; man slipper »revning». Olägenheter med
systemet åter äro i första hand den icke oväsentliga drivkraft, som rotorerna erfordra,
med åtföljande bränsleförbrukning, samt den dåliga fart, ett rotorfartyg presterar i
medvind.
»Barbara*, ett tyskt år 1925 byggt kombinerat motor- och rotorskepp, om 85 m
längd, 13.2 m bredd och 5.4 m djupgående vid 2 800 tons last, har ett
propellermaskineri, som utvecklar 1 060 ahk och ensamt kan framdriva fartyget med 10 knops fart.
Detta fartyg är försett med tre stora, av lättmetall tillverkade rotorer, vilka drivas med
kraft från en dieselelektrisk central om 225 ahk. Bland vunna erfarenheter med
»Barbara» må nämnas, att man beräknar kunna taga ut omkring 600 hk ur vinden medelst
rotorerna vid styv bris (Beaufort 5), varvid farten ökas med 2—3 knop. Med rotorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
