Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Styrning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STYRNING.
915
puls från gyrokompassen åtlydes automatiskt och utan tidsförlust, varför några större
avvikelser från kursen ej behöva förekomma. Styrmaskinen blir också mindre ansträngd
genom den automatiska styrapparaten än av en levande rorsman. Följden blir att
skeppet går en kortare väg, vilket betyder tidsvinst förutom minskad kraftförbrukning och
bränslekostnad, jämfört med vid en mera slingrande kurs, faktorer som kunna vara av
icke oväsentlig betydelse för driftsekonomien.
En nyare utföringsform av Anschütz & Co:s automatiska styrning visas
schematiskt i fig. 1166, uppfunnen av den tyske ingenjören M. Schuler. Jämfört med tidigare
system uppgives härmed vinnas, att
den vid ett fartygs avvikelse ur kursen
av gyroapparaten åstadkomna
inkopplingen av drivorganet icke kvarstår
oförändrad, tills skeppet återtagit
kursen, utan redan dessförinnan återför
rodret från dess yttersta utslagsläge
till medelläget och detta i proportion
till den successivt minskade
kursavvikelsen. På fig. 1166 betecknar 1 rodret
och 2 den kvadrant, som den reversibla
elektromotorn 3 kan påverka genom
skruven 5 på axeln 4. Motorn matas
från strömkällan 6, vilken kan kopplas
till motorn för gång åt ena eller andra
hållet, genom att en fjädrande kontakt
7 bringas i beröring med endera av
de båda kontakthalvringarna 8 och 9.
Kontakten 7 är fäst på axeln till ett
gyroskop 10, som antingen är en
gyro-kompass eller kan vara ett indifferent
upphängt gyroskop, eller ock en s. k. dotterkompass, som genom elektrisk överföring
drivas av en ofta under däck förlagd »modergyro». Systemet grundar sig på det
förhållandet, att vid fartygets vridning kontakten 7 bibehåller sitt läge i rummet
eller meridianen. Så länge skeppet håller rätt kurs, befinner sig kontakten 7 mitt
emellan ändarna på halvringarna 8 och 9 men är så anordnad, att den vid avvikelser
från kursen kan glida på nämnda ringhalvor och därvid sluta motsvarande strömkrets.
Kontaktringarna äro fästade på en skiva 11, som kan vridas kring sitt centrum i en
fast anbragt ram. Skivans omkrets är utbildad som ett snäckhjul med kuggar, som
ingripa i skruven 12 på axeln 4. Skruvarna 5 och 12 äro gängade åt samma håll, men den
förra har avsevärt större stigning än den senare. Antages nu, att förskeppet avviker åt
styrbord, så vrides skivan 11 samtidigt medsols. Kontakthalvringen 8 kommer då att
ligga an mot kontakten 7, vars ställning är oförändrad. Därigenom slutes strömkretsen
för motorns högergång, och motorn börjar arbeta samt lägger rodret åt babord, så att
fartyget påverkas till återtagande av rätta kursen. På samma gång driver skruven 12
skivan 11 att vrida sig motsols, med påföljd att kontakten 7—8 brytes. Strömmen till
motorn brytes således också, och rodrets rörelse stoppas. Rodrets omläggning på
nyssnämnda sätt verkar så, att förskeppet svänger över något åt babord, varvid kontakt
uppstår mellan 7 och 9 och motorn börjar arbeta åt vänster. Rodret kommer härigenom
Fig. 1166. Principiellt arrangemang av automatisk
styrning enligt Anschütz & Co:s system.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
