Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Nutidens skepps- och båttyper - Krigsfartyg av Gösta Hartzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDENS SKEPPS- OCH BÅTTYPER.
989
De säkerhetsapparater, man finner ombord å en undervattensbåt, äro av
mångahanda slag. Den viktigaste är löskölen, vilken består av en tung järn- eller blykropp
så infästad i bottnen, att den medelst ett enda handgrepp kan lösgöras och därmed
giva fartyget en motsvarande lyftkraft. Vidare finnas en eller flera tankar utanför
tryckskrovet så anordnade, att de lätt kunna länsas medelst komprimerad luft, oberoende
av det djup, båten befinner sig på. Har dock en olycka inträffat av sådant omfång, att
fartyget med dessa medel ej kan komma upp till ytan, finnas ändock flera möjligheter
till räddning med hjälp utifrån. Befinner sig båten på sådant djup, att dykare kunna
gå ned och arbeta, underlättas bärgningen i hög grad. De större undervattensbåtarna
äro indelade i flera vattentäta avdelningar, skilda åt av tryckfasta skott, försedda med
vattentäta dörrar, varigenom, om tryckskrovet springer läck, det inströmmande vattnet
kan begränsas till ett, högst två rum. För kommunikation med räddningsmanskapet
äro en eller flera bojar placerade i överbyggnaden. Dessa äro försedda med telefon och
kunna av besättningen lösgöras, varvid de flyta upp till ytan. Vidare finnas
förskruv-ningar i varje tryckfast rum, varigenom frisk luft och flytande föda kunna tillföras
båten medelst dy karslangar. För den händelse att förrådet av komprimerad luft ombord
är förbrukat, finnas anslutningar utombords, dels för att påfylla detsamma utifrån, dels
att med hjälp av dykare kunna länsa de utblåsbara tankarna medelst komprimerad luft.
På översidan av tryckskrovet äro vidare kraftiga lyftbyglar anbragta, till vilka starka
kättingar kunna fästas, och medelst vilka undervattensbåten kan lyftas av pontoner.
Äro förhållandena sådana, att dykare ej kunna gå ned, antingen på grund av
väderleksförhållanden eller för stort djup, finnes ännu en möjlighet till bärgning.
Besättningen erhåller då frisk luft från luftackumulatorerna, varjämte den förskämda luften
kan renas medelst kolsyreabsorberande kalipatroner och den förbrukade syremängden
ersättas med ren syrgas från härför avsedda syrgasbomber. Inifrån båten uppsläppas
■de s. k. lyftbojarna, vilka flyta upp, medförande en smäcker lina, med vars hjälp ett
par grova kättingar kunna fästas till byglarna. Till säkerhetsanordningarna få även
räknas de tidigare omnämnda lyssnarapparaterna, med vilkas hjälp man ombord på
undervattensbåten kan förvissa sig om, att något fartyg ej befinner sig i närheten,
när den går upp i ytläge, då kollisionsfaran är som störst. För besättningens
bekvämlighet måste vara väl sörjt, så långt omständigheterna medgiva. Varje man har
sålunda sin egen brits. Vidare finnas w. c., elektriska värmeelement, kokspis samt ett
tillräckligt färskvattenförråd.
Specialfartyg. Den storartade utveckling, flygvapnet genomgick under och efter
världskriget, föranledde att man även för sjö vapnets del fann det nödvändigt att taga
dess tjänster i anspråk för spaning och bombkastning, ja, på sistone även för
torpedskjutning. På grund av den ringa aktionsradien var man emellertid föga hjälpt, så
länge flygplanen voro beroende av sina baser vid kusten. Redan under kriget sökte de
marina myndigheterna i flera stater lösa problemet, huru ett tillräckligt stort antal
flygplan skulle kunna åtfölja den sjögående flottan. Särskilt brittiska amiralitetet
ägnade mycken uppmärksamhet åt detta problem. Som de egentliga stridsfartygen endast
kunde ombordtaga ett ytterst begränsat antal, vanligen ett eller två, flygplan, började
man härför använda särskilda fartyg, s. k. flygplanbärare eller hangarkryssare. Till en
början utrustades för detta ändamål stora handelsångare, från vilka marinflygplan
sjösattes och ombordtogos medelst kranar. Förutsättningarna härför voro gott väder
med fartygen stillaliggande, vilket naturligtvis var en stor nackdel. Som flygmoder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
