- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
988

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Nutidens skepps- och båttyper - Krigsfartyg av Gösta Hartzell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

988

SKEPPSBYGGNAD.

vars princip är baserad på jordrotationens inverkan på en i horisontalplanet fritt
upphängd gyro. En sådan anläggning är oberoende av det jordmagnetiska fältet och därmed
av störande inverkningar från närliggande järnmassor samt elektriska strömmar. Man
har till och med lyckats kombinera verkan av loggen och gyrokompassen i en apparat
benämnd odograf, vilket instrument direkt inritar kursen på sjökortet. Då och då måste
undervattensbåten gå upp till det s. k. observationsdjupet för att orientera sig och söka
iakttaga föremål och fartyg på ytan. Observationerna ske genom periskopet, en lång
kikare, som sticker upp några meter över torntaket. Periskopet är avsmalnande i sin
övre del för att så litet som möjligt röja fartyget. I toppen finnes en plan, rörlig spegel,
skyddad av ett litet fönster av glas. Spegeln inställes i 45 0 vinkel, då man önskar
undersöka horisonten, men kan även vridas inifrån fartyget, så att en god del av himlen
upp mot zenit kan bestrykas för observationer å eventuella flygplan. Periskopet är
vidare höj- och sänkbart medelst en elektrisk motor samt kan vridas runt horisonten.
Med observationsdjup förstås då det läge, undervattensbåten intager, när periskopet
är fullt uppdraget och endast den smala toppen sticker upp över vattenytan. I
periskopet finnes oftast en avståndsmätare inlagd. Även på större djup kan man från en
undervattensbåt få en uppfattning om fartygs närhet och deras typ genom lyssnarapparater.
Ljudet fortplantar sig nämligen mycket snabbt och långt i vattnet samt kan
uppfångas-och förstärkas i särskilda apparater. Genom rationell träning av lyssnarpersonalen
kan denna av bullret från propellrar, pumpar med flera maskiner bestämma riktning
och avstånd till fartyget ifråga. De olika slagen av propellermaskiner såsom turbiner,
ångmaskiner, dieselmotorer kunna även igenkännas på bullret, och därmed kan man
ungefärligen bestämma till vilken typ, det avlyssnade fartyget hör.

Då undervattensbåten skall intaga ytläge, läggas horisontalrodren för uppgång,
regleringstanken länsas, medan övriga barlasttankar antingen pumpas eller blåsas läns
med tryckluft. Undervattensbåtarna föra nämligen med sig ett stort förråd av
komprimerad luft, inneslutet i stålcylindrar. Nattetid eller vid annat lämpligt tillfälle i
övervattensläge fyllas dessa behållare med komprimerad luft av 150—200 atm tryck
från kompressionspumpar, drivna av elektrisk motor.

Båtarna äro bestyckade med torpeder och artilleri samt äro ibland även försedda
med minor. För torpedernas utskjutning finnas fasta tuber insatta både i förstäven och
akterut samt någon gång även i sidorna och då riktade rätt ut. En del
undervattensbåtar hava såväl- fasta som rörliga torpedtuber, placerade i eller på överbyggnaden.
De inbyggda tuberna tillslutas i ytterändan av starka luckor, vilka manövreras inifrån
fartyget, och vilka endast öppnas, då torpeder skola skjutas. Artilleriet börjar få allt
större betydelse även för undervattensbåtarna och särskilt då de stora
undervattens-kryssarna på 2 000 ton och däröver. Den brittiska »X. 1» har sålunda fyra kanoner
uppställda i två pansrade dubbeltorn, och varken stora avståndsmätare eller
centralrikt-anläggning saknas härvid. De mindre båtarna få nöja sig med en eller ett par lätta
kanoner samt kulsprutor till skydd mot flygplan. Minorna förvaras ibland i vertikala
brunnar, som antingen äro dragna tvärs genom tryckskrovet eller placerade mellan
ytter- och innerskrovet. Brunnarna äro öppna i båda ändar samt försedda med
stoppklackar, på vilka minorna vila. Då minorna skola fällas, fråndragas klackarna, och
denna manöver verkställes ävenledes inifrån fartyget, antingen för hand eller med
hjälp av komprimerad luft. En annan metod för uppställning och fällning av minor är
att förvara dem på överbyggnadsdäcket, varifrån de utläggas med hjälp av ett
pater-nosterverk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:04:18 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/0998.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free