Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skepps och båtars byggande - Varv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1010
SKEPPSBYGGNAD.
Fig. 1261. Kölblock, placerade på en järnställning och avsedda
att uppbära förskeppet till ett svenskt pansarfartyg.
(fig. 1259), om vardera 25 tons lyftförmåga, 25 m svängningsradie och 48 m lyfthöjd över
vattenytan (blott den ena kranen är synlig på bilden). För insättning av maskinerierna
på mycket stora fartyg liksom av svåra kanoner och andra tunga delar på krigsskepp
kunna kranar med 100—200 tons lyftförmåga behövas. Sådana utrustningskranar
utföras i allmänhet stationära. Fig. 1260 visar en dylik vid League Island Na vy Yard i
Philadelphia befintlig jättekran, vars båda huvudtrallor tillsammans kunna lyfta 350
ton på ett avstånd från krancentrum av 35 m; dessutom finnes en 50 tons tralla med
58 m maximiradie. På bilden synes kranen under provbelastning med 187 tons vikter
hängande i vardera av de båda huvudkrokarna, ett 50 tons lokomotiv i kroken till den
»lätta» trallan och ett 35 tons
lokomotiv i en krok på
motsatta sidan av kranarmen.
Flytkranar användas ibland
för samma arbete som de
tunga utrustningskranarna på
land. I städer, som äga
kraftiga flytkranar, t. ex. i
Stockholm och Göteborg, kunna
varven hyra dessa, då de så
behöva, och sj älva blott hava
lättare utrustningskranar.
Magasinsbyggnader,
timmermans- och snickarverkstäder,
tackelkammare, tunnplåts-, kop-
parslageri- och rörbearbetning sverkstäder liksom tapetserar- och målarverkstäder är det
bra att hava så nära utrustningsplatsen som möjligt. Om utrymmet medger, placeras
gjuteri och grovsmedja i anslutning till maskinverkstaden.
Stapelbäddarna, dit det färdigbearbetade materialet transporteras för att hopsättas
till skeppsskrov, erbjuda mycket av intresse. Ett stort skrov är tungt och fordrar
stabilt underlag. Vid utväljande av plats för stapelbäddar är därför grundens fasthet av
väsentlig betydelse. Starkt underlag fås, om man har tillgång till en mot stranden lagom
lutande bergssluttning, som blott behöver avplanas, uppstående partier bortsprängas,
och sprickor och fördjupningar fyllas med sten och betong. Är grunden lösare, anlägges
en trä- eller betongstomme, ofta vilande på pålar. Göres en bädd av trä, anordnas
sinsemellan förbundna längs- och tvärgående stockar, på vilka köl- och slagblock sedan
uppställas. Betongbäddar, mer eller mindre kraftigt armerade med rundjärn, äro en
modernare konstruktionsform, vilken användes för större bäddar. En dylik bädd utgöres av
en massiv, vanligen c:a en meter tjock betongplatta, som med sin nedre, ibland kluvna
ända skjuter ut ett stycke i vattnet. Denna sista del, sjöbädden, måste alltid hava
synnerligen fast underlag för att tåla de väldiga tryck, som uppstå vid avlöpningarna.
Sjöbädden vilar därför, om icke direkt på berget, vilket mindre ofta låter sig göra, på ett
större antal kraftiga pålar eller på stenkistor, event. sänkta betongpontoner. Stora
betongbäddar finnas, t. ex. vid Vulcanvarvet i Hamburg. Den största bädden där,
varest bl. a. jätteångaren »Imperator» byggts, är 250 m lång och beräknad för en
avlöp-ningsvikt av 25 500 ton samt vilar på 1 300 pålar av 350 mm diameter, varav en del
äro armerade betongpålar. Vid den uppslammade Elbemynningen, där Vulcanvarvet
lagts, voro dock grundförhållandena ovanligt svåra med djupa lerlager, innan de underlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
