Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skepps och båtars byggande - Järnfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEPPS OCH BÅTARS BYGGANDE.
1035
Fig. 1299. Däcksbalkar, stringerplåtar och sträckband till
kompositdäck.
plåten, som ligger ytterst (fig. 1285, 1288), är i regel tjockast. Vid kompositdäck
anbringas stringerplåtar liksom sträckband för att sammanhålla balkarna och göra däcket
starkare. Diagonala sträckband (fig. 1299) hjälpa till att upptaga de tryckpåkänningar,
som särskilt master på segelfartyg framkalla i däcken. Däcksplankor fästas med bultar
■eller träskruvar vid balkar, stringerplåtar och sträckband. Genom inverkan av
temperaturvariationer bildas lätt fukt på undersidan av oklädda järndäck, framförallt
överdäck. Helt eller delvis träbelagda järndäck förekomma därför ofta. Den svenska
förordningen »angående bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda» anger t. ex.,
att järndäck över sovrum skall vara belagt med däcksplankor. Hur lastluckorna på
däcken anordnas är en mycket
viktig fråga, lika väl ur
lastnings- och lossningssynpunkt
som i konstruktions- och
hållf ast hetshänseende.
Lastluckor (fig. 1288, 1300) hava
sido- och ändkarmar, vilka
göras högre på det översta än
på de underliggande däcken
samt förses med anordningar
dels för tillslutande av
öppningarna, dels för
sammanhållande av karmarna, då
fartyget är på resa.
Tvärgående lösbalkar (fig. 1288)
kunna, såvida de äro
lämp
ligt utförda, både tjäna att sammanhålla sidokarmarna och att uppbära
täckluckorna av trä, vilka numera mest läggas långskepps. Lösbalkarna skola lätt
kunna borttagas, då fartyget ligger i hamn, för att lämna lastluckorna helt öppna
vid lastning och lossning. Skärstockar, placerade i längsled mellan ändkarmarna och
vilande på tvärgående lösbalkar, tjäna annars att uppbära täckluckorna, då dessa
läggas tvärskepps. Detta senare arrangemang användes dock huvudsakligen på en del
mindre fartyg, segelskutor o. dyl. Lastluckor på överdäck, liksom på däck närmast
under skyddsdäcket på shelterdäckare, skola effektivt kunna tätas, vilket vanligen sker
med hjälp av presenningar, fastklämda vid karmarna på olika sätt. Detta kallas att
skalka luckorna. Genom att ersätta de många små täckluckorna med ett fåtal stora,
hopfällbara dubbelluckor — sjökapten E. E. von Tells typ — kan lastluckornas
öppnande ske bekvämare och med mindre risk för manskapet. Stora uppvikbara eller
förskjutbara järnlock till lastluckor hava på senare tid börjat tillämpas i viss
utsträckning, exempelvis på de här förut omnämnda malmskeppen »Svealand» och
»Amerika-land» (fig. 1210). Vid luckhörnen, d.v. s. det ställe, där sido- och ändkarmarna förenas,
bör däcket kraftigt förstärkas, t. ex. medelst dubblingsplåtar, lagda direkt på
däcksplåten eller under balkarna, såsom på fig. 1300. Sistnämnda bild visar en konstruktion,
använd på moderna lastfartyg, då stöttor saknas vid sidan av lastluckor och i stället
partiella långskott eller glest placerade stöttor i medelplanet begagnas; luckändbalkarna
äro här även i horisontalled extra starkt byggda.
Det transversala byggnadssystemet karakteriseras, som nämnts, av tätt placerade
tvärspant tillsammans med mer eller mindre höga, längsgående vebkonstruktioner i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
