1036 SKEPPSBYGGNAD. Fig. 1300. Lastluckshörn på övre och underliggande däck, då stöttor saknas under sidokarmarna. form av kölsvin, marginalplåt, sido- och däcksvägare, vilka i huvudsak äro anbragta vinkelrätt mot bordläggning och tvärspant, resp, däck och däcksbalkar. Hur nämnda system tillämpats av chefen för British Corporation, J. Foster King, vid konstruktion av tankfartyg, framgår av fig. 1301 (jfr även fig. 1212). I modifierad form har hans byggnadssätt använts på åtskilliga, framförallt vid Göta-verken utförda tankskepp med två långskott (fig. 1211 III). Vid longitudinalt byggnadssystem begagnas däremot tätt placerade, låga långspant, kombinerade med glest placerade, höga och kraftiga tvärspant av vebtyp. På enligt detta system konstruerade fartyg, som hava dubbelbotten, göres vanligen också denna med såväl botten- som takspanten lagda i skeppets längdriktning jämte glest placerade tvärgående bottenstockar. Även däcken utföras med tätare, låga långbalkar samt tvärbalkar av vebtyp på större avstånd från varandra. Som längsgående höga, vertikala förband tillkomma i vissa fall sidokölsvin och partiella eller genomgående långskott — oljetäta dylika på tankskepp. Ur tillverkningssynpunkt utföras oftast fartygsändarna med tätt placerade vanliga tvärspant på skepp, som i övrigt byggas enligt det longitudinala systemet (ex. fig. 1206). Åtskilliga andra kombinationer av longitudinalt och transver-salt system förekomma. Det första kända bygget med långspant är »Great Eastern», konstruerad på 1850-talet (fig. 989—991). Upp till det nedersta genomgående däcket hade detta skepp dubbel bordläggning, lagd på höga långspant. Också det översta däcket var byggt på likartat sätt, d. v. s. dubbelt med långbalkar jämte lika höga, glesa tvärbalkar. Nyare longitudinalsystem hava uppfunnits av professor Fr. Lilliehöök och engelsmannen Joseph Isherwood. Det av den förra utarbetade systemet utmärker sig genom att långspanten bestå av U- eller Z-järn, innanför vilka de egentliga tvärspanten