Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skepps och båtars byggande - Bärgning och reparation, av Gösta Hartzell - Strandningar och grundstötningar - Kollisioner - Eldsvådor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄRGNING och reparation.
1067
och läggas till spels på särskilda pråmar eller pontoner samt vindas sedan upp. Större
fartyg lyftas därjämte med hjälp av pontoner, vilka sänkas ned och fastsurras. Med
hjälp av komprimerad luft länsas desamma, samtidigt som lyftkättingarna sträckas,
varigenom erforderlig lyftkraft åstadkommes. Vissa delar av fartyget kunna
ävenledes tätas och länsas med hjälp av tryckluft. Stor försiktighet måste därvid
iakttagas, så att däcken ej sprängas, när fartyget kommer upp till ytan, då vattnets
mot-tryck bortfaller.
Kollisioner.
En annan aktuell fara äro överseglingar och kollisioner fartyg emellan. Särskilt
utsatta områden äro hamninlopp, sund och floder. Men kollisionsrisker förefinnas
överallt särskilt vid dålig sikt och stark ström, varjämte felmanövrering och
maskinhaverier ofta äro bidragande orsaker härtill. Vid en kollision beror det huvudsakligen på
fartygets konstruktion och skadans omfång, huruvida det skall kunna hålla sig flytande.
I motsatt fall är dess öde vanligen avgjort på några få minuter, under vilken tid
besättningen då får sjösätta livbåtarna samt skyndsammast avlägsna sig från det farliga
grannskapet, för. att ej sugas ned av virvlarna, då fartyget går till botten. Under år
1922 voro ej mindre än 51 svenska fartyg utsatta för kollisioner.
Eldsvådor.
Den hemskaste situation, som väl en besättning kan råka ut för, är eldsvåda
ombord ute på öppna havet. En vanlig orsak är självantändning av kol, antingen som
bunkers i boxarna eller som last. Trots noggranna försiktighetsåtgärder och energiska
släckningsförsök kunna kolen ligga och pyra i dagar och veckor, när elden väl en gång
fått ett fast grepp i en kollast. För att skydda sig mot självantändning böra rum, där
kol förvaras, tid efter annan vädras. Nybrutna kol innehålla nämligen oftast en viss
mängd brännbara gaser, vilka så småningom frigöras. Gaserna, blandade med viss
kvantitet luft, kunna bilda en explosiv blandning, som lätt kan bringas till explosion
genom ovarsamt handha vande av öppen eld. En annan orsak till antändning kan vara,
att kolen äro fuktiga vid lastningen, eller att vatten på ett eller annat sätt läcker ner.
Vid närvaro av vissa föroreningar i kolen framkallas då en kemisk reaktion, varvid den
utvecklade värmen kan åstadkomma en sådan temperaturstegring, att kolen antändes.
Den mest riskabla last, ett fartyg kan föra, är bensin samt fotogen och brännolja
i tankar. Bensinen är ju ytterst lättflyktig och bildar med luft i lämpliga proportioner
en explosiv blandning. Denna sprider sig lätt genom gångar och ventilationstrummor
till angränsande rum. Förefinnes öppen eld i närheten, är olyckan lätt framme. För
att förhindra sprängning av oljetankar äro dessa försedda med grova stigrör, som
utmynna ovan däck.
Många uppfinningar hava gjorts under årens lopp för att skydda fartyg mot vådeld
ombord. Främst gäller det då att i tid upptäcka och lokalisera eldhärden. En enkel
anordning härför är, att här och var i lastrummen nedsätta järnrör. Genom att
dagligen mäta temperaturen kan man få en uppfattning om, huruvida en farlig
temperaturstegring ägt rum på något ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
