Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Atmosfärens allmänna egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV .
LUFTFART.
Av Civilingenjör Tord Äng ström.
ATMOSFÄRENS ALLMÄNNA EGENSKAPER.
Jorden omgives av ett gasformigt hölje, den s. k. atmosfären, som består av ett
antal olika gaser. De som ingå i större mängder äro följande: kväve 78 %, syre 21 %,
argon 0.94 % och kolsyra 0.03 %. Praktiskt taget brukar man blott räkna med de båda
förstnämnda gasernas närvaro och antager då att de ingå med proportionerna 4:1.
Dessutom förekommer vattenånga i mycket varierande kvantiteter samt en del sällsynta
gaser, bl. a. på större höjder helium, vilken gas redan är av viss betydelse inom
luftfarten såsom ersättning för vätgas. Atmosfärens sammansättning varierar med höjden
på så sätt, att de lättare gaserna förekomma i större mängd på större höjd på bekostnad
av de tyngre gaserna. Vid de höjder, som spela någon roll inom luftfarten, kan
sammansättningen sägas vara i det närmaste likartad. Vid 10 000 meters höjd har exempelvis
procenttalen för kväve och syre förändrats till respektive 81.2 och 18.1 %. Atmosfären
deltager i jordens såväl dagliga som årliga rörelse.
På grund av de övre luftlagrens tryck på de undre avtar luftens täthet
kontinuerligt med höjden. Man kan icke uppdraga någon yttre begränsning för atmosfären, ty
den bör anses så småningom övergå i en interplanetarisk atmosfär eller den ytterst
förtunnade gasmassa, som man bör tänka sig utfylla rymden mellan himlakropparna.
Ännu på 200—300 kilometers höjd har man på grund av optiska fenomen kunnat
konstatera tillvaron av atmosfär. Meteorologiskt begränsar man oftast atmosfärens höjd
till 20 kilometer, emedan atmosfärens tillstånd över denna höjd praktiskt taget icke har
något inflytande på väderleken utan får betraktas vara av mera vetenskapligt intresse.
Även för den praktiska luftfarten torde det så avgränsade luftlagret i sig innefatta även
framtidens luftvägar.
Atmosfären besitter liksom alla kroppar tyngd och utövar på grund härav tryck
på sitt underlag. En kubikmeter luft väger vid 760 mm barometertryck och noll
graders temperatur 1.293 kilogram (vikten vid 762 mm och 10° C är 1.252 kg). Luftens
tryck uppmätes med instrument som benämnas barometrar. I sin ursprungliga och enkla
form består detta instrument av ett vertikalt, i sin övre ände slutet glasrör, vars nedre
ände är omböjd. Om detta rör fylles med kvicksilver skall man finna, att om rörets längd
överstiger 760 mm och det hålles i vertikal ställning, så kommer kvicksilvret icke att
helt utfylla röret utan vid dess övre ände bildas ett tomrum. Lufttrycket förmår
således att pressa upp kvicksilvret till en viss höjd som vid havsytan på 45 graders nordlig
Anm. Manuskriptet till kapitlet »Luftfart» avlämnades av förf, i aug. 1925. Det har i viktigare
hänseenden kompletterats april 1930.
68—270535. Uppfinningarnas bok. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
