Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Luftfartygens indelning och inbördes samband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUFTFARTYGENS INDELNING OCH INBÖRDES SAMBAND.
1075
Dylika luftfartyg benämnas enligt internationella luftfartskommissionen aerodyner.
Lyftkraften säges i detta fall vara av dynamisk natur och betecknas såsom ett dynamiskt
upptryck. Till systemet lättare än luft hänföras alla luftfartyg, vilkas lyftkraft
uppkommer därigenom att en viss volym luft undantränges av en lättare gas. Enligt
internationella luftfartskommissionen benämnas dylika luftfartyg aerostater. Den gas, som
användes av aerostater, kan givetvis även utgöras av luft, som besitter högre
temperatur än den omgivande atmosfären. Teoretiskt är det även möjligt att använda förtunnad
luft. Lyftkraften säges i detta senare fall vara av statisk natur och betecknas såsom
ett statiskt upptryck.
Vi se härav att lyftkraften för de båda systemen är väsentligen olika, och denna
skillnad sätter även sin prägel på respektive luftfartygs egenskaper. Först och främst kunna
vi konstatera, att rörelsen för systemet tyngre än luft är en förutsättning för att
luftfartyget överhuvudtaget skall kunna lämna marken, under det att systemet lättare än
luft icke är beroende av någon sådan rörelse.
Flygplanet och luftskeppet representera för närvarande de mest använda typerna
av luftfartyg hänförande sig till respektive systemet tyngre och lättare än luft. Dessa
fartygstyper skola i det följande mera ingående behandlas. Flygplanet framdrives av
motor och propeller, varvid luftreaktionen mot vingarna ger erforderligt upptryck.
Om hela det framdrivande aggregatet bringas ur funktion, kan upptrycket endast
bibehållas genom glidflykt, varefter landning måste företagas. Luftskeppet framdrives
även av motor och propeller, men i detta fall behöver motoraggregatet endast anlitas
för att övervinna det motstånd, som luftskeppet erbjuder, utan att samtidigt något
upptryck behöver alstras. Stoppas motorn, avstannar luftskeppets rörelse framåt, men det
kan bibehålla sin höjd över marken helt oberoende av motorkraften. Därmed är
upptryckets beskaffenhet i båda fallen helt allmänt kännetecknad.
Luftfartens fördelar framför andra kommunikationsmedel äro påfallande, och
flygningen har också sedan tusentals år tillbaka hägrat för mänskligheten såsom den ideala
typen av fortskaffningsmedel.
Den ensam har kunnat bjuda på den kortaste förbindelseleden mellan utgångspunkt
och mål utan krav på anläggandet av dyrbara vägar.
Man har nog också sedan länge tänkt sig att flygningen skulle erbjuda betydande
hastigheter.
Även om det i praktiken icke alltid visar sig möjligt att realisera den räta linjen
till målet och även om luftfarten icke helt kunnat frigöra sig från vissa
anläggningskostnader, som krävas för luftlinjens anordnande, så måste dock förutsättningarna i
dessa hänseenden sägas vara betydligt gynnsammare än för kommunikationsmedel
till lands och sjöss.
Men luftfartens ojämförligt värdefullaste prestation är hastigheten. Detta är den
egenskap, som säkerställer luftfartens plats bland de övriga kommunikationsmedlen
icke i konkurrensens tecken utan såsom en nödvändig komplettering till våra övriga
resurser.
De större hastigheterna kunna helt enkelt icke uppnås med vare sig större säkerhet
eller bättre ekonomi till lands eller till sjöss.
Rörelsen är av fundamental betydelse för livet. Den utgör den materiella världens
mest elementära faktor. Den ingår såsom livsgnista i det molekylärt lilla och det
kosmiskt stora.
Mänsklighetens utveckling har varit intimt beroende av rörelsefriheten, av den ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
