Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet lättare än luft (aerostater) - Förtöjningsmasten - Återvinning av vattenballast från motorernas avloppsgaser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1116
LUFTFART.
Fig. 1406. Det engelska luftskeppet »R 101» startar från
förtöj-ningsmasten i Cardington.
I korthet kunna vi sammanfatta de fördelar som förtöjningsmasten erbjuder på
följande sätt. Den ömtåligaste manövern har med större luftskepp varit dessas ut- och
införande i hallarna om starkare vind varit rådande. Vindförhållandena hava därför i
vissa fall betänkligt reducerat antalet trafikabla dagar. Med anlitande av förtöj
nings-mast har det visat sig möjligt att starta och förtöja vid praktiskt taget vilka
vindförhållanden som helst. Samtidigt
har man i väsentlig grad
kunnat reducera den personal som
erfordras vid dessa manövrer.
Tidigare krävdes vid svårare
förhållanden mer än 300 man,
under det att förtöj
ningsmasten kan betjänas av 9—10.
Vidare behöver man vid vissa
luftskeppsstationer (exempelvis
vid mellanstationer å större
linjer) icke ifrågasätta
uppförande av synnerligen
dyrbara hallar, utan man kan i
stället med fördel använda sig
av förtöj ningsmaster. Aven
om man vid huvudstationerna
icke helt kan göra sig
obero
ende av hallar, vilka i viss mån måste tjänstgöra som dockor för luftskeppen, så
kommer dock det erforderliga antalet att avsevärt kunna minskas. Kostnaden för en
förtöj ningsmast är endast en bråkdel av kostnaden för en hall, och hela
luftskeppstra-fiken har i och med tillkomsten av detta system kommit i ett avsevärt förbättrat
ekonomiskt läge.
C
ÅTERVINNING AV VATTENBALLAST FRÅN MOTORERNAS AVLOPPS-
GASER.
Användandet av helium för luftskepp i Amerika gjorde, att man med alla till buds
stående medel sökte minska de gasförluster, som dittills varit förenade med
luftskepps-drift. Luftskeppet blir såsom vi redan framhållit under en färd ständigt lättare på grund
av bränsleförbrukningen. För att bibehålla samma höjd har man därför varit tvungen
att släppa ut gas. Om man emellertid betänker att ett luftskepp sådant som Z. R. III
normalt förbrukar 290 kg bränsle för 100 km, att man således vid en Atlantfärd (7 830
km) förbrukar ungefär 23 ton bensin och 1.3 ton olja och att man vid landningen måste
släppa ut motsvarande gasmängd, d. v. s. 24 000 m3, så förstår man, vilken betydelse
som måste tillmätas problemet att kondensera vatten ur avloppsgaserna. Användandet
av heliumgas är helt enkelt ett ekonomiskt ohållbart företag, såvida icke en kompensation
för bränsleförbrukningen kan erhållas. Bensin består av väte (H) och kol (C), och vid
dess förbränning med ungefär 15 viktsdelar luft kan man beräkna att erhålla ungefär
1.4 viktsdel vatten (1 kg C6HU ger 1.4 6 kg H2O vid 15° C och 1 atm). Redan under
greve Zeppelins tid anställde Soden praktiska försök med en kylare, som hade 2 m2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
