Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet tyngre än luft (aerodyner) - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1130
LUFTFART.
Fig. 1419. Henson.
drivas av ett särskilt organ motsvarande propellern. Tidigare förslag gå i allmänhet
ut på rörliga vingar av ett eller annat slag, som skulle förbindas med armar och ben.
Swedenborg angav således i en första primitiv form den princip, på vilken det
nuvarande flygplanet baserar sig. Allt tyder på att han icke ägnade uppgiften något mera
långvarigt intresse, utan att han skrev ned sina tankar därom såsom ett lättfunnet
tekniskt recept. Swedenborgs reflexion inför problemet visar emellertid, att han även
beträffande dessa ting var betydligt före sin tid. Han skriver bl. a. följande: »Doch
synes wel lettare wara en sådan machine at tala om, än at stellan i wercket och föran
i luften; i ty ther fodras större force
och mindre tyngd til, än then som
finnes i en menniskio krop.»
Engelsmannen George Caley
(f 1857) var den förste, som klarare
angav principen för flygplanet. År
1809—1810 publicerade denne
framstående ingenjör och vetenskapsman i
Nicholsons Journal en del artiklar, i
vilka han redogör för huvuddragen av
ett flygplans konstruktion. Han
föreslog därvid att bygga en maskin med
fasta bärplan och försedd med stabili-’
sator, höjd- och sidoroder. Maskinen
skulle framdrivas av propellrar. Caley
synes även hava varit den förste som
påpekat att bärplanen böra välvas för
att därigenom erhålla större lyftande
förmåga. Caley utförde en hel del
glidförsök med modeller, på vilka han
bland annat studerade rodrens
verkningssätt. Sina studier över
flygproble
met sammanfattade Caley i sitt arbete »Aerial Navigation», vilket på senare tid åter
utgivits av Royal Aeronautical Society i England såsom ett klassiskt arbete på området.
Med anslutning till Caleys arbete projekterade Henson 1842 en flygmaskin med
ansenliga dimensioner. Den skulle väga 1 500 kg och framdrivas av tvenne propellrar
och en ångmaskin om 30 hästkrafter. Bärplanens yta skulle vara icke mindre än 300
m2. I det stora hela avvek hans flygmaskin föga från det moderna monoplanet.
Sedermera samarbetade Henson med Stringeellow och byggde tillsammans med honom
1845 några modeller. En av dessa finnes bevarad på Victoria and Albert museum i
London. Henson som förbrukat avsevärda summor på sina försök överlämnade
experimenterandet så småningom helt till Stringfellow och reste 1849 till Amerika.
String-fellow byggde nu under åren 1846—1848 den första motordrivna modell som flugit.
Den vägde omkring 3 kg och hade en bäryta om 0.4 m2 och drevs av en liten
ångmaskin. Efter Stringfellows försök hade man nu erhållit påtagliga bevis för att flygning
med systemet tyngre än luft hade vissa förutsättningar för att lyckas. Efter dessa
första trevande försök kommer ett tidsskede, under vilket man inser betydelsen av
mera metodiska experimentella undersökningar särskilt beträffande vingarnas form,
ställning och övriga egenskaper. Bland dem som i detta hänseende gjorde värdefulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
