Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet tyngre än luft (aerodyner) - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1136
LUFTFART.
Fig. 1427. Orville Wright lyfter för första gången med sitt
flygplan den 17 december 1903.
betydelse för deras framgång och en av de väsentligaste anledningarna till att de hunno
med att utföra ett verkligt tekniskt storverk.
Bröderna Wright beslöto sig för att arbeta i det tysta och valde sitt försöksfält
vid dynerna i Kitty Hawk (Nord Carolina) och på de långsträckta sandslätterna, som
skilja Albemarle-Sound från Oceanen. Detta område var fullständigt obebyggt, utan
någon som helst vegetation och utan träd, men ständigt utsatt för en jämn vind från
Atlanten. Det var på dessa sandslätter, som bröderna Wright omsatte sina teorier
i praktik och skapade det moderna flygplanet.
Chanute upprätthöll stabiliteten på sin glidapparat genom att liksom Lilienthal
förflytta benen åt olika håll. Bröderna Wright kommo då på den geniala idén att
ersätta detta givetvis ganska primitiva och opraktiska system genom att införa särskilda
skevningsorgan, som
grundade sig på möjligheten av
att medelst skevning
förändra bärplanens
anfalls-vinklar.
Bröderna- Wright hava
själva år 1908 givit en
utomordentligt klar och
intressant skildring av sitt
arbete på flygproblemets
lösning. De skriva följande:
»Ehuru luftfarten i
allmänhet betraktas såsom
ny, så har den dock
sysselsatt människornas tankar i
mer eller mindre hög grad
sedan tusentals år tillbaka.
Vårt personliga intresse
härför daterar sig från vår
barndoms dagar. Sent på hösten 1878 kom vår far en afton hem med ett föremål,
som han delvis dolde i sina händer, och innan vi kunde se, vad det var, kastade han
upp det i luften. I stället för att det, som vi hade väntat, föll till golvet, flög det tvärs
genom rummet och ända upp till taket, där det fladdrade en stund, innan det sjönk
ned till golvet. Det var en liten leksak, som mera fackmässigt kallas helikopter, men
som vi genast döpte till ’flädermus’. Det var en lätt stomme av kork och bambu,
klädd med papper, som bildade två propellrar, vilka sattes i rotation åt var sitt håll
av gummisnören. En så ömtålig leksak varade icke länge i händerna på små pojkar,
men den gjorde ett varaktigt intryck på oss.
Åtskilliga år senare började vi att bygga sådana helikoptrar själva, varvid vi gjorde
dem allt större och större. Men vi funno till vår förvåning, att ju större vi gjorde dem,
desto sämre flögo de. Då visste vi icke, att en apparat, som endast var dubbelt så stor
som en annan behövde åtta gånger större effekt. Vi blevo slutligen missmodiga och
återvände till våra drakar, åt vilka vi ägnat så stort intresse, att vi betraktades såsom
experter. Men då vi blevo äldre, måste vi sluta med denna tilltalande sport såsom icke
passande för pojkar vid vår ålder.
Icke förrän underrättelsen om Lilienthals sorgliga död nådde Amerika på sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
