Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet tyngre än luft (aerodyner) - Styrorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1156
LUFTFART.
Fig. 1449. Tryckcentrums läge vid olika
anfallsvinklar.
för förare, besättning och last; en motor med. propeller, som ger erforderlig dragkraft;
samt dessutom vissa stabiliserings- och roderytor för att upprätthålla stabilitet och
styrbarhet.
Vingarna äro så anordnade, att den resulterande lyftkraften nära nog verkar
genom flygplanets tyngdpunkt. Reaktionskraften mot vingen är en tänkt resultant till
tryckfördelningen kring vingen. Den punkt, i vilken verkningslinjen för denna kraft
skär en godtyckligt vald yta i vingen eller vingsystemet, benämnes tryckcentrum. Denna
punkts läge är av stor betydelse för flygplanets jämvikt.
För en viss vingprofil är tryckcentrums avstånd från vingens framkant beroende
av anfallsvinkeln. Om anfallsvinkeln för en plan yta minskas, kommer tryckcentrum
att förflytta sig mot framkanten; vid en vinge däremot, som besitter en välvd sektion,
kommer tryckcentrum under samma
förhållanden att förflytta sig mot
bakkanten.
Stabilisatorns verkningssätt. Det sätt,
på vilket tryckcentrum förflyttar sig på
en vinge medför ett instabilt inflytande.
Om anfallsvinkeln på grund av någon
störning tillfälligt skulle ökas, förflyttar sig
tryckcentrum framåt och ger därigenom
upphov till ett kraftpar, som söker att
ytterligare öka anfallsvinkeln. Om
anfallsvinkeln på liknande sätt tillfälligt minskas,
kommer tryckcentrum att förflytta sig mot
bakkanten och ge upphov till ett kraftpar,
som ytterligare söker minska
anfallsvinkeln. Flygplanet tenderar i det senare
fallet att dyka. För att förhindra dylika
inflytanden och bibringa flygplanet
erforderlig längdstabilitet använder man sig av
ett tillsatsplan, en s. k. stabilisator, på
något avstånd bakom tyngdpunkten. Om
detta plan är så injusterat, att det normalt
icke besitter någon lyftkraft, så kommer det vid en ökning av vingens anfallsvinkel
och den därmed sammanhängande förflyttningen av tryckcentrum att själv erhålla en
anfallsvinkel, varigenom det ger upphov till en luftkraft på visst avstånd bakom
tyngdpunkten. Denna söker att återföra flygplanet till sitt ursprungliga läge.
Flygplanets huvudaxlar. Flygplanets huvudaxlar äro följande:
1. Längdaxeln är en rät linje, som går genom symmetriplanet och genom
tyngdpunkten. Vid teoretiska diskussioner beträffande ett flygplans rörelse antages
denna axel i allmänhet vara parallell med motoraxeln. En vinkelrörelse kring
längdaxeln kallas roll. Vid en roll utföres en fullständig vändning kring denna axel, varvid
dock rotationsrörelsen icke är likformig och dessutom har komponenter kring de andra
axlarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
