Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet tyngre än luft (aerodyner) - Allmänna konstruktionsprinciper för flygplanet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYSTEMET TYNGRE ÄN LUFT (AERODYNER). ALLMÄNNA KONSTRUKTIONSPRINCIPER. 1165
delaktig vikt per ytenhet samt även av praktiska
skäl. Förhållandet mellan längd och bredd varierar
oftast mellan 5—8. Vingprofilen är av väsentlig
betydelse för luftreaktionen. Profilens inflytande i
detta hänseende behandlas utförligare i ett
efterföljande kapitel. Vingens form i övrigt kan i hög grad
anses vara en smakfråga för resp, tillverkare. I
allmänhet är det fördelaktigt att vingarna besitta väl
avrundade ändar. Fig. 1465 visar en del olika vingtyper.
En fribärande vinge karakteriseras därav att
på-känningen till följd av luftreaktionen helt upptages
i form av böjning i vingbalkarna eller den egentliga
vingstrukturen, fig. 1466. En stagad vinge
karakteriseras därav att påkänningarna även överföras
medelst stöttor och stag, fig. 1467.
Fig. 1465. Olika vingformer.
Fig. 1466. Fribärande vingkonstrnktioner av olika typer.
Fig. 1467. Till vänster två. flygplan med halvt fribärande vingkonstruktion, till höger två flygplan
med stagad vingkonstruktion.
Fig. 1468. Junkers vingkonstruktion. Den inre stommen består
av ett antal duraluminiumrör i vingens längdriktning samt ett
triangulärt fackverkssystem av profilerad duraluminiumplåt
som förbinda rören. Stommen är klädd med korrugerad
duraluminiumplåt, som gör särskilda spryglar överflödiga.
På senare tiden har en
hel del nya typer av
vingkon-struktioner tillkommit. I stora
drag särskiljer man sådana, vid
vilka själva
beklädnadsmateria-let deltager i upptagandet av
påkänningar och dessas
överförande till bärplanets
fästpunkter, och sådana
bärplans-konstruktioner, där
beklädnads-materialet icke har någon sådan
uppgift utan endast överför
trycket till de spryglar och
ving-balkar, som upptaga de större
påkänningarna. Till den
förstnämnda kategorien hänföra
sig exempelvis fanerklädda bärplan av typ Fokker eller metallklädda av Rohrbachs
konstruktion. En fullt egenartad konstruktion uppvisa professor Junkers
flygplanstyper, å vilka vingens inre stomme utgöres av ett triangulärt fackverkssystem,
huvudsakligen bestående av duraluminiumrör gående såväl i vingens längd som bredd
(fig. 1468). Beklädnadsmaterialet, som i detta fall är duraluminiumplåt, är korrugerat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
