Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadens bärande delar - Konstruktionernas hållfasthetsegenskaper och dessas inverkan på formgivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
HUSBYGGNAD.
Konstruktionernas hällfasthetsegenskaper och dessas
INVERKAN PÅ FORMGIVNINGEN.
Ett materials hållfasthet är en till sitt väsen mycket dunkel egenskap. Populärt sett
krossas en pelare, när lasten blir för stor, materialets tryckhållfasthet är då uppnådd.
I själva verket sker en sönderskärning efter sneda ytor, figur 16. En dragen stång slites
av då materialets draghållfasthet är uppnådd. I dessa båda enkla fall stämmer den
populära uppfattningen med de mera djupgående undersökningarnas resultat. I mera
komplicerade fall är åter villkoret för materialets sönderbristande ännu föremål för ivriga
undersökningar.
I det enkla fallet, en rak, jämntjock pelare (fig. 17) utsatt för centriskt tryck,
kommer — vid korta pelare — krossning att, med endast små avvikelser, inträffa när tryck-
Fig. 16. Krossad betongkub.
Fig. 17. Tryckt pelare.
påkänningen, d. v. s. totala trycket på pelaren, lika fördelat över hela pelarens
tvärsektion, når ett för materialet alltid lika värde, vare sig pelaren har stor eller liten
tvärsektion. Materialfel eller dylikt vållar vissa avvikelser. En pelare av en granit, som har
t. ex. krossningshållfasthet om 1000 kg/cm2, krossas sålunda under 1 000 kg last om
tvärsektionen är 1 cm2, under 25 000 kg last om sidan är 5 cm och tvärsektionens således 25
cm2 o. s. v. 1 000 kg/cm2 kallas denna granits krossningspåkänning.
På liknande sätt kommer också krossning att inträda, om icke hela tvärsnittet,
utan t. ex. genom ojämn belastning, endast en liten del av detta ute i ena kanten blir
utsatt för krossningspåkänningen. Där inträffar till att börja med en lokal krossning.
Denna lokala krossning kan i vissa fall försvaga konstruktionen så mycket, att den
kvarvarande konstruktionen blir krossad i partier gränsande till den först krossade delen,
med instörtande till slutlig följd. I andra fall händer det, att en lokal krossning endast
avlägsnar olämpligt placerat material, och att den kvarstående konstruktionen är
bärkraftig. Exempel på detta senare finner man vid en och annan pelare (fig. 18), där
basens kant fått olämplig form och »krossats» samt mången gång vid valv (fig. 19), där
anfanget krossats vid underkant.
Avslitning följer samma lagar som krossning. En järnstång eller ett stenprisma
av rak och jämntjock form (fig. 20), som åverkas av centriskt anbragt dragning, brister
när man når en dragkraft, som lika fördelad över hela tvärsektionen, för ett visst material
har ett bestämt värde pr ytenhet, en viss dragpåkänning, t. ex. ett visst antal kg pr cm2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
