Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadens bärande delar - Konstruktionernas hållfasthetsegenskaper och dessas inverkan på formgivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
HUSBYGGNAD.
Fig. 21. Föga belastad pelare med skulpturer.
Dramatiska teatern, Stockholm.
skilt spröda material såsom stål, gjutjärn, natursten, betong o. s. v. Götjärn
(smidesjärn), mässing och andra plastiska material äro i vanliga fall icke fullt så känsliga för
dylika skarpa inskärningar.
Dekorering av en byggnadsdetalj, vars hållfasthet på allvar är tagen i anspråk, kan
med fördel ske genom putsning, målning eller annan icke repande behandling. Är åter
hållfastheten föga utnyttjad, kan utskärningar och sirater vara på sin plats. Fig. 21 och
än mer 22 med sina rikt skulpterade byggnadsdelar äro ett gott exempel på detta.
Många gånger medför viss
teknik vid utförandet skarpa kanter eller
inskärningar, vilka äro av ondo.
Sådana möter man ofta vid armerade
betongbalkar, vilkas konturer
bestämmas av hänsyn till kravet på
anpassning till raka bräder och icke med
tanke på för hållfastheten lämpligaste
form (jfr fig. 478 sid. 262). Mjuka
konturer och väl avrundade hörn skulle
känneteckna en armerad
betongkonstruktion om formgivningen vore fri,
t. ex. om man kostade på sig
formarnas avjämning med gips.
Om man förutsätter att skarpa
ojämnheter icke förekomma å
konstruktionens yta, kunna vissa lagar
för konstruktionens formgivning
härledas ur regeln att bristning inträffar
vid samma påkänning i brottstället
vare sig konstruktionen är stor eller
liten. I första hand må prövas det
fall, att konstruktionens egen vikt är
den väsentliga delen av dess
belastning, således det förhållande, som
råder i viktiga delar av en husbyggnad.
Som exempel må undersökas trycket under basytan av ett föremål av vilken form
som helst (fig. 23), i ena fallet av en viss storlek med tvärmått å basytan lika med a, i
andra fallet till alla delar likformigt förstorad c gånger.
Innebörden av likformig förstoring förstås kanske bäst, om man tänker sig det lilla
föremålet sönderskuret i små kubformade bitar ungefär som bitarna i ett puzzlespel.
Genom att förstora sidorna i alla dessa små kuber c gånger, gör man det möjligt att
passa tillsamman de så förstorade kuberna i samma inbördes läge, som de från början
hade, och erhålla det c gånger förstorade föremålet. Jämför man en sådan liten
kub, vilken som helst, före och efter förstoringen, befinnes, att kubens sida förstorats
c ggr. Var sidan före förstoringen s, är den efter förstoringen c . s. Kubens volym
växte alltså från s3 till (c.s)3 eller till c3.s3, den blev alltså c3 gånger så stor. Detta
gäller varenda utskuren del. Om alla delarna blivit c3 gånger så stora, har också
volymen av föremålet i sin helhet blivit c3 gånger så stor. Förstorar man sålunda
en kubs sidor till det dubbla, blir dess volym 23 = 8 gånger så stor. Förstorar man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
