Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadens bärande delar - Pelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADENS BÄRANDE DELAR. PELARE.
59
att direkt åverka dessa. Utom av den vertikala lasten, vars verkan ovan studerats,
angripas således pelarna i dessa fall av eventuella horisontella krafter.
Anordning av pelare enligt Fall II—IV kunna över huvud taget icke förekomma,
utan att pelarna äro befriade från horisontalkrafter. Fall II med sina båda ledade ändar
medger endast kraft, gående genom båda lederna, d. v. s. vertikal. Om en horisontalkraft
angriper pelare, anordnad enligt Fall III eller IV, kan en sidoförskjutning av övre änden
icke undgås, och därmed överföres Fall III till Fall I och Fall IV till Fall II a.
Formgivning av pelare Fall II—IV, vilka äro oförmögna att upptaga
horisontalkrafter, är därför helt bestämd av synpunkten, att om l:a är mindre än gränsvärdet,
så bör pelaren vara jämtjock, är l:a större än gränsvärdet, kan tvärmåttet varieras, så
att en vid utbuktning jämstark pelare uppstår.
Vid Fall I och II a (fig. 113 och 116) måste horisontalkrafter helt upptagas av pelarna.
Fig. 121 visar — vid överdrivet stor horisontalkraft — hur resultanten uppkommer vid
en pelare Fall I (jfr fig. 113). Av fig. 121 synes, att även om en pelare skulle vara så grov,
att den under enbart vertikal last behölle sig rak utan fara för utbuktning i sidled,
kommer dock en samtidigt verkande horisontell kraft att giva en resultant, som icke längre
faller längs pelarens mittlinje och som därför giver en viss — om än ringa — utbuktning
av pelaren. Till följd av resultantens lutning kommer den vertikala pelaren att i olika
tvärsnitt vara i olika grad excentriskt belastad, växande nedåt. Pelarens tvärsnitt bör
på denna grund — av skäl som närmare utvecklats ovan ifråga om smäckra pelare under
vertikal last — bliva större ju större excentriciteten i kraftläget är. Åtminstone måste
dylik tvärsnittsökning ske, om pelaren skall vara utsatt för ungefär samma största
på-känning i olika delar, d. v. s. vara harmoniskt dimensionerad.
Även vid i förhållande till längden relativt korta pelare, som hava att motstå
horisontal kraft, är enligt ovan variation av tjockleken konstruktivt motiverad. Av fig. 121
jämförd med fig. 113 framgår, att denna variation av tjockleken vid Fall I står i god
över-enstämmelse med den, som kräves vid smäcker pelare av samma anordning. Fig. 113
visar sålunda även för detta fall lämplig dimensionering av pelarna.
Vid pelare enligt fig. 121 har förutsatts, att horisontella kraften ibland angriper
från ena, ibland från andra sidan, så att medelläget å angripande pelarkraft är vertikal.
I motsatt fall bör pelaren ersättas av den lutande strävan, varom mera vid
behandlingen av valv.
De horisontella krafter som åverka en byggnad äro som regel mycket små i jämförelse
med de vertikala belastningarna. Vindtrycket blir i våra trakter inne i landet högst 50
å 75 kg pr m2 av en fasyta och vid havet högst 125 kg pr m2. Över 250 kg pr m2 torde
icke förekomma någonstädes vid jordytan. Utom vinden äro egentligen endast jordstötar
att räkna med. Dessa äro hos oss ganska betydelselösa men hava praktiskt taget ingen
fixerad övre gräns, där allvarliga jordbävningar förekomma. De äro nämligen beroende
på hastighetsvariationerna i jordskorpans sidorörelser. I detta sammanhang lämnas de
åsido.
I verkligheten uppträda sällan de olika uppställningsanordningarna för pelare (Fall
I—IV, fig. 112) i renodlad form. En pelarhall har ofta ena kanten av sitt tak fast förenad
med en vanlig byggnad, vars murar skänka en mycket hög grad av sidoförsträvning åt
pelarhallen (fig. 122). Ett murat centrumparti ger samma sidoförstärkning (fig. 123).
Endast då en dylik sammanbyggnad saknas, kommer en pelarhall att för sin
sidostabili-sering bliva helt beroende av pelarna, vilka då måste taga både vertikal- och
horisontalkrafterna. I en sådan fristående pelarhall kan Fall I eller Fall II a uppkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
