Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadens bärande delar - Säkerheter och belastningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADENS BÄRANDE DELAR. SÄKERHETER OCH BELASTNINGAR.
219
vid varje material. Att använda trä som konstruktivt material i böjda eller dragna
konstruktioner bör emellertid endast ske, där risken för skador på grund av eventuell
defekthet i träet är ringa.
Även andra omständigheter i materialens egenskaper finnas, som påverka
konstruktionernas bärkraft, men icke beaktas i våra förordningar. En sådan är
sträckgränsen eller stukningsgränsen. (Jfr fig. 65 med text.) Sträckgräns förefinnes hos
göt järnet, som användes i våra järnkonstruktioner. När sträckgränsen uppnås,
inträder så stora töjningar, att konstruktionens deformationer som regel bliva så stora,
att den blir oduglig. Tryckta stänger knäckas i varje fall, när stukningsgränsen
uppnås. Från synpunkt av konstruktionens praktiska användning är således sträckgränsen
(ev. stukningsgränsen) den verkliga brottgränsen. Detta känna förordningarna icke till
utan räkna säkerheten till brottgränsen. Ett göt järn med brottgräns om 4 000 kg/cm2
kan hava sträckgräns från ca 2 100 till 2 900 kg/cm2. Vid tillåten påkänning av 1 000
kg/cm2 kan således den verkliga säkerheten variera från 2.1 till 2.9 eller med ca 40 %
och vara väsentligt under den officiellt påstådda 4-faldiga säkerheten, utan att
förordningarna befatta sig därmed.
Vid tryckta stänger har i så måtto tagits hänsyn till stukningsgränsen, att dessas
bärkraft beräknas direkt efter empiriska rön i laboratorierna. Sedermera har
emellertid medeltalet av dessa rön lagts till grund för förordningarnas tillåtna värden,
oberoende av om den använda järnsorten har låg eller hög stukningsgräns. Förstklassigt
material med hög stukningsgräns, upp till ca 3 500 kg/cm2 eller mer, beräknas
likvärdigt med sämsta järn med stukningsgräns av ca 2 000 kg/cm2. I medeltal blir således
den verkliga säkerheten i tryckta stänger 4-faldig, såsom beräknad från empiriska prov,
men den kan variera från ca 2.75 till ca 5, beroende på använd järnsort, utan att
förordningarna känna till förhållandet. Säkerheten i tryckta stänger blir härvid — på
grund av den empiriska beräkningsmetoden — högre än i dragna och i böjda
konstruktioner, varför tryckta stänger bliva jämförelsevis dyra. Detta är förklaringen till att
rambalkar system Vierendel (se fig. 374), som utnyttja stängernas böjning, kunna
ekonomiskt tävla med gallerbalkar (se fig. 67), i vilka ingå tryckta stänger.
Även om man bortser från gängse beräkningsmetoders bristande hänsyn till
mate-rialernas egenskaper, återstå dock ett flertal omständigheter, som göra uppgivna
säkerheter föga upplysande. En sådan omständighet är bristande hänsyn till, att eventuell
överbelastning av konstruktionen nästan undantagslöst inträffar genom att dess
rörliga belastning ökas utöver uppgivna värden.
Till att börja med må undersökas ett bjälklag, konstruerat såsom balk, fritt
upplagt på tvenne stöd (fig. 13). Böjande momenten växa här proportionellt mot
belastningen. En så upplagd betongplatta på t. ex. 30 cm:s tjocklek, som beräknats bära sin
egen vikt, 0.75 t/m2, och dessutom en nyttig last om 1.5 t/ma, kan väl tänkas få sin last
ökad genom att mera gods staplas upp pr m2, än som avsetts, men knappast genom
att plattans egen vikt formerar sig. Ett förnuftigt sätt att tolka bjälklagets säkerhet
skulle rimligen vara, att om bjälklaget kan bära sin egen vikt + s ggr den avsedda
nyttiga lasten, så är säkerheten s-faldig. Förordningarna mena, att säkerheten är s-faldig,
om bjälklaget kan bära s ggr (sin egen vikt + nyttiga lasten). Om bjälklaget själv väger
0.75 t/m8, och nyttiga lasten är 1.5 t/m2, skall således sammanlagda bärkraften vid
4-faldig säkerhet vara 4 • (0.75 + l.s) = 9 t/m2. För att bjälklaget skall brista måste
alltså påföras (9—0.75) = 8.25 t/m2 eller 5x/2 ggr uppgivna rörliga last pr m2.
Hade bjälklaget i stället haft en egen vikt på 1.5 t/m2, skulle bärkraften vid brott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
