Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadsteknik - Grundläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADSTEKNIK. GRUNDLÄGGNING.
269
Fig. 489. För frostfrihet erforderligt grundläggningsdjup, i
meter, för byggnader under ordinära förhåUanden. (Enligt
v. Greyerz och Hellström.)
markens isolerande förmåga. När markens yta blir kall, strömmar, på grund av kalla
väggens princip, vattengasen i markens luftporer upp till ytan, kondenseras och fryser.
Det frusna tjälskiktet bildar ett isolerande lager, som tilltager i mäktighet, till dess
att den från underliggande lager tillströmmande värmen hinner att smälta tjälens
underyta lika fort som kölden ovanifrån förnyar den. Ju bättre värmeisolerare den lösa
marken är, ju tjockare blir därför tjälen. På sjön blir tjälen, isen, därför tunnast.
Å fig. 489 visas enligt v.
Greyerz och Hellström tjälens
djup i Sverige, sådan den behöver
beräknas för byggnadsgrunder,
eller från 0.8 m i södra delen
till 2.1 m i den nordliga.
Grundläggning på plattor
under murar och pelare är mycket
vanlig. En viss ansvällning av
murens bas är oftast allt som
behövs, fig. 490. Verkan av en
sådan platta är väsentligt olika,
om den vilar på lera och pinnmo,
eller om den vilar på sand.
Vid lera och pinnmo är
bärkraften helt och hållet beroende
av markens kohesion. Denna
kohesion ger en viss
skärhållfasthet och en viss draghållfasthet
hos materialet. Lera och pinnmo
bete sig således under
belastning i princip på alldeles samma
sätt som t. ex. betong.
Skillnaden är endast, att betongens
hållfasthetssiffror äro högre.
Belastar man en platta lagd
på lerans yta, fig. 491, kommer
plattan att sjunka djupare, ju
större lasten är. Härvid tager
det för varje ny
belastningsökning en viss tid, innan plattan
kommer i vila. Om vid en viss
belastning sjunkningen per minut
avtager, stannar plattan efter viss rörelse. Är, vid oförändrad last, sjunkningen per
minut konstant eller tilltagande, är lerans brottgräns nådd. Denna brottgräns är alltid
ett visst antal kg. pr cm2 av plattans yta, vare sig plattan är stor eller liten. Om lasten
får ligga länge på plattan, inträffar brottgränsen vid c:a 2/3 av den last, som ger brott
vid lastens jämna och snabba stegring. Brottgränsen vid dylik jämn och snabb
stegring är för lös lera ned till c:a 0.50 kg/cm2 (Frihamnslera, Stockholm).
Storleken av plattans sjunkning, då den belastas, är vid samma belastning per
ytenhet direkt proportionell mot plattans bredd. Om en kvadratisk provplatta av 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
