Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadsteknik - Uppvärmning och ventilation samt rörinredning, av Johan Lidén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 •
HUSBYGGNAD.
Vid uppvärmning med värmeelement behöver ingen ventilation förekomma, enär
ingen luft förbrukas av värmeelementet. Ventilation kan däremot ordnas genom
kombination av evakueringskanal och friskluftsintag.
Fig. 513. Kakelugn med rökrören
intecknade.
Lokala eldstäder kräva rök-kanal för förbränningsgasernas bortledande. Dessa
varma gaser få ringa specifik vikt och stiga därför uppåt genom rökrören. Värmen i
förbränningsgasen skall nyttiggöras till byggnadens uppvärmning. Temperaturen å
förbränningsgasen sjunker, när värmen strömmar över till byggnadens olika delar.
Vid ekonomiskt anordnad eldstad, blir icke mera värme kvar i rökgasen, än vad denna
behöver för att vara nog varm att stiga upp genom skorstenen. Den värme, som finns
kvar i rökgasen, när denna lämnar den nyttiga
upp-värmningszonen, är förlorad. Förlusten mätes ofta i
% av den totala värme, som finns i bränslet. Resten,
det nyttiggjorda värmet, räknad i %, benämnes
verkningsgrad. 50 % verkningsgrad anger således, att
50 % av värmet i bränslet kommit till nyttig
användning och 50 % gått bort genom skorstenen.
Öppna spisar. Inu vanlig utföringsform
karakteriseras de öppna spisarna av rymlig eldstad med
mot rummet stor fri öppning. Hos oss äro de vanligen
anordnade för eldning med ved på den plana
eldstads-botten, men genom att lämplig rost inställes där, kan
även kolbränsle användas. Värme till rummet
av-gives genom direkt strålning från fyren.
Verkningsgraden är mycket låg, då intet av det värme, som från
eldstaden bortgår med förbränningsgaserna, blir
tillgodogjort, och dessutom en stor mängd luft från
rummet bortgår genom eldstaden och måste ersättas
av annan, kall luft, som då i regel insuges genom
otätheter vid fönster och dörrar eller genom
befintliga frisklufts ventiler. Vid eldning i öppen spis är
följaktligen rummets ventilation i regel god.
Efter
strävas måttlig bränsleförbrukning och någotsånär jämn rumstemperatur, kan öppen
spis icke fylla kravet och är därför en lyxanordning.
Kakelugnar (fig. 513) äro i regel utförda av kakel, men innanför denna
kakelstomme har med murning i tegel anordnats dels en eldstad och dels ett kanalsystem, som
förenar eldstaden med skorstenspipan. Kanalsystemet utföres vanligast med uppgående
kanal, kommande från eldstadens övre del och nära kakelugnens topp grenande till två
nedgående kanaler, som ungefär i jämnhöjd med eldstadens botten åter vända uppåt och
vid kakelugnens topp förenas till en kanal, som går till skorstenen. Sålunda får
kakelugnen fem kanaler, vilka äro så förlagda, att den kakelklädda ytan blir ganska jämnt
uppvärmd, utan att bliva så överhettad, att den sveder dammet i luften. Murmassan, som
bildar kanalerna, magasinerar värme från förbränningsgaserna, som därigenom hindras
bortföra större mängd värme till skorstenen. Eldstadens öppning mot rummet är försedd
med luckor, som skola vara väl tätade och försedda med reglerbara dragventiler.
Försiggår eldningen med stängda kakelugnsluckor och i lämplig grad strypta
dragventiler samt med det i rökutloppet befintliga spjället icke mer öppet, än som visar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
