- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VII. Husbyggnad, vägar och fordon, gator, järnvägar, broar /
311

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadsteknik - Brandsäkerhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BYGGNADSTEKNIK. BRANDSÄKERHET.

311

Fig. 532.

Dörrar av järnplåt hava däremot visat sig synnerligen olämpliga, i det att de under
eldens inverkan bukta sig och utsläppa rök och eldflammor.

Materialet i ett hus övriga delar, såsom murar, pelare, bjälklag, skiljeväggar m. m.,
kan vara av tegel, betong, järn (skyddat av tegel eller betong), trä (putsat eller struket
med eldfärg), naturlig sten eller någon sorts komposition.

Tegel är, tack vare sitt framställningssätt och frånvaron av mekaniskt eller
annor-ledes bundet vatten, synnerligen motståndskraftigt mot eld. Detsamma har också
visat sig överträffa varje annat material. Vad man framför allt har att iakttaga vid
dess användning är att goda förband måste förefinnas, såväl inom murverket som till
angränsande partier. Inmuras t. ex. tegel i facken i en byggnadsstomme utan
tillräckligt förband med denna, kan en kraftig eldsvåda rycka teglen ur väggen.

Håltegel är, liksom
det massiva teglet,
synnerligen motståndskraftigt mot eld, ehuru de
tunna väggarna införa
olägenheten av mera
ojämn uppvärmning än
vid det massiva teglet.
Vid en godstjocklek av
ej under 2.5 cm har
dock erfarenheten visat,
att håltegelväggar och
golvplattor av håltegel
äro ungefärligen
jämngoda med
konstruktioner i betong.

Betongen besitter
icke teglets
motståndskraft. Dess eldfasthet

är därtill mycket varierande, beroende på cementhalt och ingående stensort. Som
regel kan sägas att i en eldfast betong 1) viktsförhållandet cement: (sand + sten) icke
bör understiga 1:6 (allt för cementrik betong är ej heller bra), 2) stenen och sanden skall
vara i möjligast måtto okänslig för eld, 3) betongmassan skall tillredas så blöt som
möjligt.

Även om dessa regler iakttagas, försvagas betong då den upphettas till en viss grad;
vid 1 000° Cels. återstår c:a 50 % av hållfastheten, och ytskiktet sönderdelas till sist
till olika djup, beroende på hettans intensitet och varaktighet. Denna betongens
sönder-delning beror på avskiljandet under hettan av det bundna vattnet.

Järnet försvagas hastigt under hetta och måste nödvändigtvis skyddas. Detta
sker antingen genom tegelbeklädnad eller genom ingjutning i betong.

Mest av allt intresserar härvid frågan i vad mån de tunna betongskikt som i
armerad betong skydda järnet kunna hindra hettan att nå järnet, fig. 532.

Många försök hava utförts för att utröna detta, och man har kommit så långt, att
man verkligen lyckats göra armerade betongkonstruktioner, som kunna under full last
utstå en stark eldsvåda utan allvarlig skada. Härigenom har man ernått att verkligen
möjliggöra valet av den grad av eldfasthet man i ett visst fall åstundar, från fullständig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:04 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/7/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free