Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadsteknik - Brandsäkerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
HUSBYGGNAD.
motståndsförmåga hos huvudbalkar och pelare ned till nödtorftigt sammanhang under
eldsvådan hos mindre viktiga konstruktioner, som lätt kunna utbytas.
Bland hopen av försök är nedanstående rätt belysande.
Prov av »The Committee on Cement for Building Construction 1905. National Fire
Protection Association U. S. A.»
Försöket utfördes å blandningar från 1:2:3 upp till Olika stensorter användes.
Vid försöket förekom ingen vattenbesprutning av balkarna, vilket eljest tillhör
brand säkerhetsprov.
Som slutsats av försöket framhålles av kommittén att
1. De olika stensorterna vållade ingen nämnvärd skillnad.
2. Cementrikare blandningar voro sämre ledare.
3. Materialet avlagrades icke av elden, men sönderdelades intill 10 cm djup.
Av detta och många andra försök framgår att armerad betong som kan bliva
utsatt för en intensivare eldsvåda måste konstrueras annorlunda än ordinära bjälklag,
som endast måste kunna uthärda en vanlig eldsvåda i ett boningsrum.
De regler, som uppställts för konstruktion av
armerad betong, avsedd att vara fullt motståndskraftig mot en
eldsvåda, gå ut på att sedan järnet omgivits med ett
tillräckligt betonghölje för att fasthållas i betongmassan,
ökas konstruktionen med ett extra täckskift, som i värsta
fall får sönderdelas av elden, fig. 533. För att öka järnets
skydd vid ändarna, där förankringen är mest
maktpå-liggande, anbefalles att där böja in järnet i betongmassan
(t. ex. Considère’s krok). Som medel att hindra
avlagring av bitar ur betongens yta framhålles flerstädes ett
järntrådsnät, inlagt strax innanför en för elden utsatt
betongyta.
Trä kan göras i hög grad motståndskraftigt mot eld genom putsning eller
impreg-nering med eldfärg.
Försök i Hamburg visade att en vanlig putsad trävägg med gott resultat motstod
en eld med temperatur upp till 1 000° Celsius. Ett trähus kan således göras i hög grad
brandsäkert, om blott de allmänna villkoren härför iakttagas.
Naturlig sten är ur eldfasthetssynpunkt nära nog det sämsta byggnadsmaterialet.
Såväl granit som marmor och sandsten förstöras ganska lätt av eld och böra därför
vid för elden utsatta delar användas endast som dekoration och icke bärande.
I en otalig massa eldsvådor hava de här skildrade allmänna konstruktionsprinciperna
för ett brandsäkert hus och olika material blivit prövade, eller snarare har
försumligheten att icke tillämpa dessa allmänna konstruktionsprinciper i otaliga fall lett till
våldsam förödelse, medan i de få fall, där de blivit tillämpade, eldsvådornas hastiga
begränsning på ett glänsande sätt visat deras överlägsenhet.
Här må, förutom de båda redan skildrade eldsvådorna i Hamburg, anföras några
typiska fall.
Mest bekant torde den stora eldsolyckan i San Fransisco vara. Där funnos av
moderna byggnadskonstruktioner så gott som endast tegelklädda eller obetäckta
järnkonstruktioner. Armerad betong fanns endast i ytterst liten omfattning och därtill
ganska illa utförd. Järnkonstruktionerna förstördes grundligt, där de icke voro
omsorgsfullt skyddade genom betong- eller tegelbeklädnad.
Fig. 533.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
