Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Velocipeden, automobilen och motorcykeln, av E. Hubendick - Den motordrivna vagnen; automobilen och motorcykeln - 1800-talets ångvagnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
VELOCIPEDEN, AUTOMOBILEN OCH MOTORCYKELN.
Fig. 769. Konstruktionen av R. Trevithicks passagerarångvagn.
fördes och funno någon tid användning. Vid sidan av dessa kunniga konstruktörer
arbetade en hel del annat folk med ångvagnproblemet, och de mest fantastiska förslag
sågo dagen.
Vad som emellertid redan nu kunde åstadkommas visade en av William Henry
James och Sir James Anderson i Winson-Green i England byggd vagn, återgiven i fig.
771. Denna stora vagn, vilken
kunde rymma. 20 personer,
visade ett verkligt kraftprov,
då den 1829, sedan den ena
cylindern gått sönder under
resan, med blott en cylinder
och fullt passagerarantal
till-ryggalade återvägen från
Ep-ping Forest till London med
7 engelska mils hastighet i
timmen på en mycket illa
underhållen landsväg.
Ar 1822 hade en
vetenskapligt högt bildad man, Sir
Goldsworthy Gurney, börj at
intressera sig för
ångvagnproblemet. Han byggde omkring
1827 flera vagnar, vilka användes för trafik i London och dess omgivningar. En sådan
vagn visar fig. 772 trafikerande sträckan London—Bath. 1 början av 1830-talet voro
dessa vagnar en av Londons sevärdheter och omnämnas ofta, särskilt i franska
reseberättelser. Gurneys förnämsta insats bestod däri, att han i stället för dittills
använda klumpiga ångpannor
använde rörångpannor. Han
understöddes i sina arbeten
av hertigen av Wellington.
Emellertid började en stark
opposition göra sig hörd
gentemot ångvagnstrafiken och
tack vare detta motarbetande
blevo hans arbeten i
ekonomiskt hänseende resultatlösa,
varför han till slut förlorade
lusten för vidare
bemödanden.
Lyckligare i sin
verksamhet än sina föregångare var
Walther Hancock, vilken
1827 började bygga stora ångomnibusar, med vilka han fick stor framgång. Hans första
omnibus, vilken han benämnt »Infant», kom 1831 i trafik på linjen Stratford—London.
Denna var den första omnibus som uppehöll regelbunden trafik mot avgift. Fig. 773
visar en liknande omnibus, »Enterprise», som år 1832 beställdes av »London and Brighton
Steamcarriage Company» för att trafikera sträckan Paddington—Regent Park—City.
Fig. 770. Julius Griffiths ångvagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
