Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Velocipeden, automobilen och motorcykeln, av E. Hubendick - Den motordrivna vagnen; automobilen och motorcykeln - 1800-talets ångvagnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUTOMOBILEN OCH MOTORCYKELN. 1800-TALETS ÅNGVAGNAR. 473
Fig. 775. Ångvagn av Squire.
Motståndarna mot det nya trafikmedlet sågo emellertid ej med tillfredsställelse
dess alltmer ökade användning samt ansågo den stora trafiken allt annat än önskvärd.
Deras motstånd inskränkte sig ej till muntliga utgjutelser och tidningsartiklar, utan de
gingo även till handgripligheter. På vägar och gator blevo ofta de första ångvagnarna
omringade av uppretade folkskaror, vilka utvisslade och förhånade de åkande och
knappast lämnade plats för de
långsamt framskridande vagnarna.
Andra åkdon väjde blott
motvilligt och togo ofta hellre
risken av en sammanstötning,
då allmänheten alltid tog parti
mot ångvagnen. Mången gång
kom det även till
stenkastning och ej sällan förekom,
att väguppsyningsmännen
med hjälp av forkarlar
upp-revo vägarna långa sträckor
eller belamrade dem med
stockar och järnskrot, så att
ej ens hästvagnarna kunde
taga sig fram. Allmänhetens
j ubel kände då inga gränser
om en djärv ångvagnsförare vid försök att forcera hindren fick en maskindel skadad,
så att vagnen måste transporteras till närmaste verkstad med hjälp av hästar.
Även lagstiftningen ingrep mot ångvagnarna och ej mindre än 50 lokallagar skola
hava uppstått. Genom dessa ålades ångvagnarna »bompenningar», vilka till sina
verkningar blevo fullständigt
likställda med körförbud. På
en mycket trafikerad
landsväg fordrades vid varje
slagbom, och dessa voro ej få till
antalet, den lilla nätta
grindpenningen av 36 kr.
Slutligen gjorde
fabrikanter och ångvagnsägare
energiskt motstånd mot dessa ofog
och lyckades åvägabringa, att
en kommission av engelska
underhuset tillsattes 1831 för
att ingående behandla
ång-vagnstrafikproblemet. Resultatet av denna kommissions
arbete var glänsande för ång-
vagnstrafiken och helt säkert hade den engelska ångvagnstekniken utvecklat sig
jämsides med järnvägarna om ej inom kort händelser inträffat, vilka gjorde ett plötsligt
slut på detta uppblomstrande trafikmedel.
Den 23 juni 1831 inträffade i London en olyckshändelse med en ångvagn, vilken
Fig. 776. Curchs ångvagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
