Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Gator, av Erland Hedström - Gatorna i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
GATOR.
av initiativ från någon högre myndighet. Vanligen var det konungen själv, som ingrep.
Därför är det ju också naturligt, att huvudstaden, där konungen bodde, skulle bli
föremål för de flesta omsorgerna i detta avseende. Allmänheten tyckes i stort sett ha varit
likgiltig för utvecklingen och i många fall rent av motsträvig vid åtlydandet av
utfärdade befallningar.
De nya påbuden togos i början mycket enkelt och i stort sett nöjde man sig med
att här och var räta ut gatorna. Längre fram gick man dock mera radikalt till väga
och uppgjorde hela system, vanligen utan alltför mycken hänsyn till vare sig befintlig
bebyggelse eller terrängens anvisningar. Betecknande är en befallning till
generalkvartermästaren Olof Hansson Örnehufvud år 1636 att i Stockholm uppgöra »en desseign
på gaturne, så på malmarne som här i staden, tagandes dem så breda, som han någon-
Fig. 901. Wien på 1700-talet. Vallarna och vallgravarne — nu stadens praktfulla Ringgata.
sin kan». I överståthållaren Klas Fleming fick huvudstaden vid samma tid en man,
som med sakkunskap och kraft genomförde såväl stadsplanens som gatornas förbättring.
Under den förra hälften av 1600-talet kännetecknades gatutekniken av en strävan
att åstadkomma rakare och bredare gator; därefter inriktades arbetet under följande
tidsperioder huvudsakligen på att efter franskt mönster anordna torg och öppna platser.
För ändamålet anlitades den tidens främsta arkitekter, såsom Nikodemus Tessin d. ä.
och d. y., Jean de la Vallée m. fl. 1700-talet blev i gatuhistorien platsbildandets
århundrade. Dess öppna platser karakteriseras av sin symmetri kring en längdaxel, en
dominerande monumentalbyggnad i fonden och en lägre byggnad i samma stil på vardera
sidan om torget. Gustaf Adolfs torg i Stockholm härrör från denna tid. Ofta
utbildades torget till en st järnplats genom att gatorna byggdes radiellt med den monumentala
byggnaden som centrum. Vad bredden å de större gatorna beträffar, synes 10 å 12 meter
ha varit tidens lösen. I äldre stadsdelar fingo många hus försvinna för att giva rum åt
smärre öppna platser. Sålunda fanns en förordning, att när ett hus nedbrunnit fick det
ej återuppbyggas, utan skulle en vändplats anordnas å tomten. Under detta tidsskede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
