Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Gator, av Erland Hedström - Gatorna i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GATORNA I ÄLDRE TIDER.
541
Fig. 902. Uppfartsvägen till den gamla staden Carcassonne i
Frankrike, i huvudsak oförändrad. Staden biskopssäte redan
år 300 e. Kr. (Obs. den medeltida beläggningen av
kullerstenar.)
började även i stor utsträckning strandgator att utläggas utmed befintliga vatten, och
där husen lågo alldeles inpå vattnet gjordes utfyllningar för strandgatornas
framdragande.
Man ser under detta tidsskede, att gatutrafiken i motsats till förut börjat spela en
viss roll. Detta återspeglas i det stadigt ökade hänsynstagandet till gatornas betydelse,
och även om ända in på 1800-talet en hel del gatubreddningar och omläggningar
före-togos i huvudsak av estetiska skäl och för att minska brandfaran, så var det utan tvivel
den större rörligheten i folkliv
och trafik utomhus, som i
grunden var inspirationskällan. Vid
våra dagars stadsplanerande är
man främst inriktad på att giva
ökat utrymme åt den hastigt
växande och snabba
körtrafi-ken, och helt nya principer i
stadsbildandet ha därför trängt
sig fram. Man eftersträvar att
åstadkomma ett nät av
huvud-trafikgator, mellan vilka
anläggas bostadsgator av växlande
bredd och karaktär. Bredden å
huvudtrafiklederna i våra
dagars storstäder uppgår ofta till
60 meter och därutöver utan
att därför vara tillräcklig för
den väldiga trafikmängden. På
sina håll har man t. o. m.
nödgats vid korsningar utbygga
gatorna i skilda plan, och på
vissa håll föreligga projekt att
utbygga hela gator i 2 eller
flera våningar.
Ett utmärkande drag för
den allra nyaste
stadsplanekon-sten är, att man trots
omfattande gaturegleringar söker gå
så pietetsfullt till väga som
möjligt gentemot den ursprungliga
naturen och äldre byggnader
av värde. Av ekonomiska skäl låter man gatorna där så ske kan i möjligaste mån
följa den ursprungliga terrängen, varvid en önskvärd omväxling i gatubilden lättare
ernås.
Vad gatubeläggningen beträffar dröjde det rätt länge, innan frågan härom blev aktuell
i vårt land. Från början hade man nöjt sig med att något jämna marken å de
svåraste ställena, men så småningom började förordningar utfärdas, vari husägarna ålades
att »brolägga» gatan framför sin tomt. Det äldsta sättet att hårdgöra en gata bestod
i att placera trädstammar sida vid sida, varigenom erhölls en vägbana, som visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
