Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Uppkomst och utveckling - De första spårbanorna - Äldsta järnvägar i olika länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592
JÄRNVÄGAR.
att de visste, att ångtrycket ensamt icke förmådde framflytta lokomotivets tyngdpunkt.
Edgeworth försökte med linor. Trevithick med friktionen mellan hjul och räl.
Samtidens lärde ansågo dock denna friktion otillräcklig och sökte sig på andra vägar fram
till en metod att åstadkomma rörelse. Sålunda försågos lokomotivens drivhjul med
utstående taggar eller kuggar, vilka ingrepo i underliggande räler, varigenom rörelsen
framåt erhölls.
Småningom återkom man emellertid efter en mängd olika lokomotivkonstruktioner
och uppfinningar till lokomotiv, som framdrevos av ånga med tillhjälp av friktionen
mellan hjulen och rälen. Bland de män, som härvid intogo en framstående plats,
märktes särskilt svensken John Ericsson och engelsmannen George Stephenson, vilken
senare på grund av sin stora betydelse för järnvägarnas utveckling med rätta har blivit
kallad järnvägarnas fader.
Så tillkom lokomotivet som dragkraft vid spårbanorna, och först därmed kommo
järnvägarna som samtidens och framtidens viktigaste kommunikationsmedel fullt till
sin rätt. Det har sagts, och det med rätta, att efter uppfinnandet av
boktryckerikonsten har ingen uppfinning gjorts, som så revolutionerat människornas
levnadsförhållanden som uppfinningen av järnvägslokomotivet.
Som vidare här nedan skall omförmälas utbyttes så småningom hästarna mot
lokomotiv allt eftersom trafiken växte. Som ett exempel på en motsatt ordning kan tjäna
den bana, som år 1853 anlades från Carlisle till hamnen Port Carlisle, England. Den
byggdes ursprungligen för lokomotiv och hade lokomotivdrift till år 1899, då den
övergick till hästdrift, vilken användes tills banan år 1913 nedlades.
Äldsta järnvägar i olika länder.
England. Den järnväg, som först av alla använde lokomotiv som dragkraft, var
banan Stockton—Darlington i England, som öppnades för allmän trafik den 27
september 1825, fig. 971. Då denna bana varit av synnerligen stor betydelse för
järnvägs-väsendets vidare utveckling, lämnas här en kort beskrivning av densamma. Å den
mellan Stockton och Darlington gående landsvägen hade år 1812 utlagts en spårbana
med träräler, på vilken vagnarna drogos av hästar. Denna spårbana visade sig
emellertid icke vara tillräckligt stark för den stora och alltmer växande godstrafik, som där
måste fram. En bättre förbindelse måste därför ordnas. Man tänkte sig då att
antingen kanalisera den förbi båda städerna flytande floden Tees eller ock bygga en järnväg.
Den senare beräknades bli billigare i anläggning och beslöts därför. Koncessionen, som
beviljades den 19 april 1821, innehöll bl. a. i inledningen följande motivering,
nämligen, »att byggandet och underhållet av en järnväg eller spårväg för framförandet av
vagnar och andra fordon skulle bliva av stor allmän nytta genom lättheten att
transportera kol, järn, kalk, spannmål och andra förnödenheter». Järnvägen var, alltjämt
enligt koncessionen, avsedd att trafikeras vid dagsljus »med hästar, nötkreatur och
vagnar». För vagnarnas framförande vid skarp stigning tänkte man sig emellertid
stationära maskiner såsom draghjälp. Emellertid tillkallades jämväl George Stephenson,
som då var sysselsatt med att bygga en järnväg mellan Hetton och Wear för
koltransport, och uppdrogs åt honom att bygga ett lokomotiv avsett att också användas såsom
dragare. Så kom det sig, att då denna bana öppnades, såväl hästar, stationära maskiner
som lokomotiv användes såsom dragkraft. Stephensons lokomotiv visade sig arbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
