Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägsspårets uppbyggande - Överbyggnad med bredbasiga räler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
JÄRNVÄGAR.
vanligen bredden. 20—26 cm, tjockleken 12—16 cm och längden 240—270 cm samt vid
smalspåriga järnvägar bredden 14—24 cm, tjockleken 12—15 cm och längden 130—
190 cm. Sliperns övre yta formas med tanke på att den skall erbjuda säkert och fast
underlag för rälsfoten. Dess undre yta åter formas med hänsyn till att det förutnämnda
trycket från rälen skall kunna utbreda sig till en så stor yta av underbädden som möjligt.
För ett lugnt och säkert läge hos spåret är det av stor vikt, att sliperns längd och
bredd avpassas så, att trycket utefter dess undre sida och därmed sammanhängande
nedsänkning av densamma i ballasten blir så lika som möjligt utefter sliperns hela längd.
Ju större olikheten är i tryck och i nedsänkning å sliperns olika delar, desto osäkrare
och sämre ligger slipern och därmed spåret. Undersökningar, verkställda av
Zimmer-mann, ha visat att vid ökning av slipersbredden, varigenom trycket å ballasten fördelas
å en större yta, såväl nedsänkningen av sliprarna som rälens nedböjning minskas.
Samma resultat erhåll es vid ökning av sliperslängden. Vidare ha verkställda undersökningar
visat, att vid normal spårvidd samt en sliperslängd av 2.7 meter, nedsänkningarna vid
mitten och vid ändarna av slipern bliva nästan lika stora, medan däremot vid kortare
Fig 1003. Tryckfördelningen under
en 2.4 m sliper.
Fig. 1004. Tryckfördelningen under
en 2.7 m sliper.
sliprar nedsänkningen vid ändarna blir större än vid mitten. Fig. 1003 angiver
nedsänkningen vid en spåröverbyggnad, där sliprarna äro 25 cm breda, 15 cm tjocka och 240
cm långa, och fig. 1004 visar nedsänkningen vid sliprar med samma bredd och tjocklek
men med 270 cm längd. I båda fallen ha vid beräkningarna antagits ett hjultryck av
8 ton, en rälsvikt av 44 kg pr meter, ett slipersavstånd av 78 cm och en ballastsiffra lika
med 3, vilket tal, enligt vad förut sagts, betyder, att ett tryck av 3 kg pr kvcm
åstadkommer en nedsänkning av slipern om 1 cm. Härav skulle framgå, att vid huvudbanor
med stark trafik sliperslängden bör vara 270 cm. Erfarenheten har ock till fullo
bestyrkt detta. Vid växlar användas vanligen sliprar med ännu större längder, sträckande
sig under däri ingående spår. Vikten av sliprarna beror av vattenhalten. En väl
luft-torkad 270 cm lång sliper kan beräknas väga c:a 75 kg.
Impregnering av träsliprar. Trä, mer eller mindre inbäddat i jord,
undergår som bekant relativt hastig förruttnelse. Denna form av förstörelse äro således
även sliprarna utsatta för, och i och med att denna förstörelse fortskrider, bliva de också
så mycket mindre motståndskraftiga mot den rent mekaniska åverkan de utsättas för
av de tryckande rälerna och de i sliprarna anbragta rälsfästmedlen. Träslag, som av
naturen innehålla rikligt med hartser, kådor och oljor, eller ha hårt trä med stor kärna
och täta årsringar, ägna sig därför särdeles väl till sliprar genom sin naturliga
motståndskraft mot förruttnelse. Järnvägar konsumera emellertid sådana oerhörda mängder av
sliprar, att dylikt urval av ekonomiska skäl icke låter sig göra, utan trä med ringa eller
ingen kärna samt lösare trä måste jämväl godtagas såsom slipersvirke. Dessa av
naturen svaga och mot röta mindre skyddade sliprar skulle, om de utan vidare nedlades i
spåret, inom kort förstöras. För att förläna dessa ur naturlig synpunkt mindervärdiga
sliprar möjligast samma motståndskraft mot förstörande påverkan som de tidigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
