Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägsspårets uppbyggande - Överbyggnad med bredbasiga räler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662
JÄRNVÄGAR.
ballasten. För att inskränka detta arbete till minsta möjliga ha på senare årtiondena
de mera trafikbelastade järnvägarna alltmer övergått till ballast av slagen sten, som
— förutom att därigenom erhålles ett motståndskraftigare spår — visat sig avsevärt
billigare i underhållskostnad, även om engångskostnaden vid anskaffningen är betydligt
högre än t. ex. för grus. För de resandes bekvämlighet är också stenballast att föredraga,
ty ballast av grus och sand dammar högst avsevärt, och detta damm virvlas upp av
tågen och intränger i vagnarna. Tåggången blir också jämnare och lugnare vid
stenballast. För att erhålla en ännu bättre och starkare underbädd har på sistone vid flera
utländska järnvägar börjat användas en metod att under omsorgsfull vältning av
ballasten lägga upp densamma ända till sliperns underkant. Själva spåret lägges sedan
som vanligt. Mellan sliprarna och utanför dem utfyller man med ballast. I stället för
vältning, vilket brukar ske med en vanlig vält, kan också användas stampning av
ballasten mellan sliprarna. Man har således tre olika förfaringssätt för att redan i förväg
erhålla den hoptryckning av ballasten, som annars skulle åstadkommas först genom
tågbelastningen, nämligen 1) stoppning, 2) vältning och 3) stampning. För ballastens
stoppning, särskilt om den består av slagen sten, användes numera vid de flesta större
järnvägarna maskinell anordning.
Spårläggaing. Vid rälernas utläggning till spår måste iakttagas, att den för banan
bestämda spårvidden endast är exakt normerande för rak bana. I kurvor däremot
måste rälerna läggas på ett något större avstånd från varandra, så att löpbanorna å
vagnarnas hjulpar alltid har ett tillräckligt spelrum mellan rälerna. Ett tvåaxligt fordon
Fig. 1017. Fordonshjulens läge i kurva.
ställer sig nämligen i en kurva som fig. 1017 utvisar. För vagnens obehindrade gång i
kurvan måste alltså ett spelrum e finnas mellan hjulringskransen och rälens farkant. Detta
fria spelrum e, som erfordras i kurva, kan beräknas med följande ekvation:
- (1 + b)2
Emellertid användes också i stället för denna invecklade formel andra, enklare dylika.
Sålunda beräknas vid de tyska riks järnvägarna med normal spårvidd berörda spelrum
(1000 —R)2 11339
efter formeln e = —"— eller e = ———.
27 000 R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
