Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Signal- och säkerhetsanläggningar, av Herman Holmqvist - Vägövergångssignaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
720
JÄRNVÄGAR.
Fig. 1083. Vägövergångssignal.
kontakter, vilka alltid erbjuda ett osäkerhetsmoment. Råkar en dylik kontakt i olag,
erhålles ingen signal. De moderna anläggningarna äro däremot konstruerade så, att när
fel uppstår, anläggningen skall giva varningssignal, d. v. s. klockorna ringa oavbrutet
och ljussignalerna visa rött sken. De gamla anläggningarna äro numera till stor del
ombyggda och vid större vägar kompletterade med ljussignaler, vilka började att
användas vid statsbanorna omkring år 1921.
En modern svensk signalanläggning med spårledningar är utrustad på följande
sätt, fig. 1083 och 1084. På ömse sidor om järnvägen, om möjligt på vägens vänstra sida,
äro kryssmärken uppsatta på stolpar.
Är. sikten synnerligen dålig genom
vägens krökning eller av annan orsak,
uppsättes 50 meter från kryssmärket
ett s. k. jörvarningsmärke, bestående
av en svart och vit stolpe med en uppåt
vänd, gulmålad vinkel med inskriften
»Järnväg». I toppen på
kryssmärkes-stolpen sättes ringklockan, om sådan
förekommer, och under kryssmärket är
ljussignalen apterad. Vid statsbanorna
användas så gott som uteslutande
ljussignaler av Agas modell, vilka visat sig
i hög grad driftsäkra och lämpade för
ändamålet. Ljussignalen visar enligt
lagens bestämmelser vitt sken då banan
är fri och rött sken då tåg nalkas. Båda
skenen äro blinkljus, som i den nyaste
Aga-modellen är så inrättat, att det vita
skenet blinkar betydligt långsammare
än det röda. Härigenom sparas icke
obetydligt med gas, då ju det vita
skenet är det oftast förekommande,
varjämte sannolikheten för att färgblinda
personer skola kunna särskilja skenen
ökas genom de olika blinkkaraktärerna.
Ursprungligen användes som klarsignal
grönt blinkljus, vilket numera är ändrat till vitt, just med hänsyn till de färgblinda.
Framför lågan placeras ett blåaktigt glas, vilket utsläcker gula strålar i densamma och
åstadkommer ett kallt vitt ljus, som en färgblind i de allra flesta fall kan skilja från det
röda ljuset. Liksom i Aga-ljusförsignalerna sker färgväxlingen genom en
elektromagnet-ventil, som vid vägsignalerna har ständig ström, varvid färgväxlaren av gastryck hålles
i sådant läge, att vitt sken visas. Uppstår avbrott på strömmen antingen på grund av
fel eller då tåg nalkas, faller elektromagnetventilens ankare, gasen utsläppes och
färgväxlaren ändrar ställning, så att rött sken framträder.
I ett vid vägövergången placerat skåp äro de till spårledningarna hörande båda
spårreläerna anbragta samt vid enkelspår ett tredje relä, det s. k. avbrottsreläet. Detta
styres av en 20 meter lång spårledning vid vägen och är nödvändigt för att
stoppsignalerna skola upphöra, då tåget passerat vägövergången. De skulle i annat fall fortsätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
