Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Tunnlar - Tunnlar ovan jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
732
JÄRNVÄGAR.
föras 240 kbm och varje häst 850 kbm, samt att för varje förbrukat kg dynamit måste
införas 300 kbm frisk luft. Mängden luft, som härför inblåsts vid olika tunnelarbeten,
framgår av nedanstående tabell.
Mont Cenis . S:t Gotthard Simplon Albula Arlberg [-Lötsch-berg Karawanken-] {+Lötsch- berg Kara- wanken+} Tauern
Tunnelns längd i m. Inblåst luftmängd i 13 637 14 998 19 803 5 865 10 250 14 536 7 976 8 551
kbm pr sekund . . 7 1—2 35 3 3 11—25 6 6
Frisk luft kan emellertid också tillföras tunnelarbetarna genom naturlig ventilation,
som åstadkommes genom de luftrörelser, som alltid uppstå när luftskikt av olika täthet,
t. ex. kall och varm luft, komma i beröring med varandra. Luften i korta tunnelgångar
är sålunda i allmänhet om sommaren kallare om vintern varmare än yttre luften, och
på grund av de därigenom uppstående luftrörelserna åstadkommes i dylika fall den önskade
ventilationen. Denna naturliga ventilation upphör emellertid, då luftvärmen ute och
inne blir lika, vilket vanligen inträffar under höst och vår.
Vid längre tunnlar räcker emellertid den naturliga luftväxlingen icke till utan
måste, som ovan sagts, ersättas med maskinell luftväxling. Detta sker antingen genom
utsugning av den förbrukade luften, varvid den yttre, friska luften strömmar in av sig
själv, eller genom inpressning av frisk luft, därvid den förbrukade luften av trycket drives
ut. Det senare systemet har i praktiken visat sig fördelaktigare än det förra, som kom
till användning bl. a. vid. Gotthard-tunnelns byggande men snart visade sig mycket
otillfredsställande. Inblåsning av frisk luft i tunneln sker medelst vid tunnelöppningen
uppställda centrifugalluftpumpar, vilka suga in den friska luften i en kammare,
varifrån luften sedan pressas i ledningar till de olika arbetsplatserna. De vid tunnlar
vanligen använda högtrycksventilatorerna drivas med vattenkraft eller elektrisk energi.
De omnämnda luftledningarna utgöras i regel av smidesjärnrör, vars diameter givetvis
avpassas efter den önskade tillströmningen. Vid Lötschberg-tunneln användes således
en rördiameter upp till 1 200 mm i färdig tunneldel och en diameter av 420 å 600 mm
å arbetssträckorna.
Vid utförandet av Karawanken-tunneln uppställdes vid tunnelöppningen tvenne
luftpressaggregat, vardera bestående av tre centrifugalventilatorer med en kapacitet
av 180 kbm pr minut. Den medelst dessa centrifuger inpressade luften passerade
emellertid först ett kyIrörsystem, innan luften fördes vidare till arbetsställena. Luftrören
voro här av 5 mm järnplåt med en diameter å den färdiga tunneldelen av 700 mm och
å arbetssträckan av 500 mm.
Vid Simplon-tunnelns byggande utsprängdes jämsides med spårtunneln en tunnel
av mindre sektion, huvudsakligen avsedd för frisklufttillförseln. Den friska luften
inpressades i denna lufttunnel, vilken förenades med spårtunneln medelst på 200 meters
avstånd upptagna tvärkanaler.
För avkylning av den varma luften användas flera olika sätt. Tidigare har nämnts,
att vid ett tunnelbygge den inpressade luften fick passera igenom ett kylsystem innan
den släpptes ut vid arbetsställena, men även ett så enkelt arrangemang som å
arbetsplatsen uppställda, med is fyllda behållare har kommit till användning. Vid Simplon-tun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
