Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägar inom stadssamhällen - Snabbanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGAR INOM STADSSAMHÄLLEN. SNABBANOR.
753
kenhead. Banan fördes i tunnel under floden och öppnades för trafik den 20 juni 1886
med ångdrift, som år 1903 utbyttes mot elektrisk drift. Banans längd är c:a 8 km. De
båda ändstationerna vid Mersey-tunneln, James Street och Hamilton Square, ligga resp.
23.4 meter och 26.7 meter under gatan. Resandena befordras från och till stationerna
medelst tre stora hissar, som vardera rymma 100 personer och vilkas gångtid svara mot
tågen så, att varje tåg kan taga 300 resande. Jämväl här användes likström med 500
volts spänning, som tillföres motorvagnen medelst en tredje räl liggande utanför
far-rälerna, fig. 1105. För återgångsströmmen tjänar en i spårmitten liggande fjärde räl.
Farrälerna äro strömlösa.
Paris’ snabbanor. Uppkomsten och utvecklingen av snabbanorna i Paris
överensstämmer i stora drag med varje annan storstads, men här tillkom som en extra impuls
världsutställningen år 1900. Stadens styrelse bestämde nämligen den 22 november 1895,
att lokala snabblinjer skulle byggas för att möta den väntade stora ökningen i
stadstrafiken under världsutställningen. Den 4 april 1898 beviljade staden 165 millioner
francs till ett första nät, bestående av sex linjer, tillsammans omfattande 65 km.
Spårvidden hade först tänkts smalspårig för att göra snabbnätet oavhängigt från befintliga
stadsbanor, men staden beslöt sistnämnda år, att normalspår skulle användas, varjämte
koncession för utförandet och trafikerandet uppläts till ett bolag, »Compagnie du
Mé-tropolitain de Paris» för en tid av 35 år. Den första delen av det sålunda beslutade
snabbanenätet öppnades för allmän trafik till nämnda världsutställning.
Fig. 1106. Tunnelbana under Seine, Paris.
Samtliga snabbanor i Paris äro tunnelbanor. Markgrunden under Paris består
huvudsakligast av lös kalksten, och tunnelbyggandet har därför i allmänhet icke
erbjudit några stora svårigheter. Den vanligaste tunnelsektionen är oval med plan botten.
Valvet murades av sprängsten i bruk men i övrigt består tunnelhöljet av betong.
Sektionens bredd är 7.io meter och höjd över räls överkant 4.50 meter. Avståndet mellan
de båda spårens mittlinjer är 2.90 meter. Undantagsvis har tunneln utförts med den
avsevärt dyrare rektangulära sektionen med plant tak, bestående av på 3 meters
avstånd och vinkelrätt mot längdriktningen liggande plåtbalkar, varemellan
sekundärbalkar innitats. Mellan dessa senare äro tegelvalv inmurade. Korsningen med Seine
utfördes under tryckluft och fig. 1106 visar arbetsförfarandet härvid. Den
tunnelsektionen omslutande j ärnkonstruktionen fördes i 40 meter långa delar ut till byggnadsplatsen
och sänktes ned till flod botten under belastning åstadkommen genom inbetonering i
järnkonstruktionen. Under införande av tryckluft i konstruktionens nedre del,
arbetskammaren, skedde därefter utschaktningen under samtidig nedsänkning till det rätta läget
under flodbotten, varefter betonggjutningen omkring tunnelsektionen kompletterades.
48—274302. Uppfinningarnas bok. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
