- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VII. Husbyggnad, vägar och fordon, gator, järnvägar, broar /
754

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägar inom stadssamhällen - Berlins högbanor och tunnelbanor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

754

JÄRNVÄGAR.

Berlins högbanor och tunnelbanor.

Fig. 1107. Utvecklingen av Berlins hög- och tunnelbanor.

Den avlastning av gatutrafiken, som i denna jättestad åstadkoms genom de
snabbanor, vilka anlagts i markplanet, visade sig med tiden otillräcklig, och den
första elektriska snabbaneförbindelsen framtvingades sålunda i form av kombinerad
hög- och tunneljärnväg, sträckande sig från Warschauer Brücke i öster till Zoologischer
Garten i väster, vilken bana öppnades i februari år 1902. Trafikresultatet för denna
snabbförbindelse visade sig så gynnsamt, att nätet sedermera utvidgades undan för
undan och fig. 1107 visar de olika utvecklingsskedena.

Längden av den första öppnade järnvägen var 11.2 km. Under åren 1906—1910
färdigställdes linjerna till Wilhelmsplatz, till Spittelmarkt och till Hauptstrasse vid södra
ringbanan, varigenom
ban-nätet vuxit till 20.8 km.
Under år 1913 öppnades linjen
från Spittelmarkt till norra
ringbanan, vidare linjen till
Stadion och linjen till
Thiel-platz med icke mindre än
16.8 km, så att hela nätet
då var 37.6 km. Under åren
1923 till 1926 öppnades för
trafik den långa och viktiga
linjen, den s. k.
nord—syd-banan, från Seestrasse norr
om norra ringbanan till
Bergstrasse intill södra
ringbanan. Längden av Berlins
hög- och tunnelbanor är
därmed uppe i det närmaste
50 km. Banorna äro byggda
dubbelspåriga. Högbanan
är förlagd i gator av sådan

bredd, att järn vägsviadukten där kan få plats utan att inkräkta å gatutrafiken eller å
byggnader. Där järnvägen icke kunnat framföras å viadukt över gatan, förlädes den i
tunnel. Vid passerandet av värdefulla byggnadskomplex, t. ex. varuhuset Wertheim
i närheten av Potsdamer Platz, Hotel Fürstenhof m. fl., utfördes mycket dyrbara
tunnelarbeten för järnvägarnas framförande. Som av fig. 1108, 1109 och 1110 framgår,
har det också lyckats att giva viadukterna liksom de över och under gatuplanet
liggande stationerna arkitektoniskt tilltalande form.

Bland mera anmärkningsvärda delar av högbanan förtjänar att nämnas korsningen
mellan de från fyra håll kommande högbanorna vid stationen Gleisdreieck. Före år
1912 korsades här tre av högbanorna, men under detta och följande år byggdes en ny
hög- och tunnelbana till Nollendorfplatz över Kurfürstenstrasse och korsningen erhöll
då det utseende, som framgår av fig. 1111. Denna högbanekorsning har utrustats med
synnerligen moderna och effektiva spår- och förreglingsanordningar samt utgör en detalj
bland Berlins järnvägar, som är föremål för uppmärksamhet och studier. Fig. 1112 visar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:04 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/7/0764.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free