Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Bergbanor - Linbanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
808
JÄRNVÄGAR.
Fig. 1180. Nya Kohler-banan.
Under de följande århundradena undergingo linbaneidéerna inga förändringar
och ehuru de egentliga linbanornas betydelse i kommunikationsavseende tillfullo
uppskattades och utnyttjades gjordes inga nya uppfinningar berörande desamma, förrän
omkring mitten av 19:e århundradet, då behovet
av lokala transportmedel, ägnade att övervinna
höjder eller andra terränghinder, ånyo gjorde sig
gällande. Den flätade järntrådslinan, som första
gången konstruerades år 1834, bidrog mer än
något annat att utvidga möjligheterna för detta
transportsystem.
De första linbanorna under denna nya epok
användes för godstransport och utvecklingen av
detta transportsätt gick med stormsteg framåt.
Det visade sig nämligen så oerhört mycket
billigare än andra lokala kommunikationsmedel,
särskilt vid transport av gods mellan platser belägna
på stor höjdskillnad. En av de mera bemärkta
Fig. 1179. Äldre Kohler-banan. Personvagn, uppfinnarna pa detta område är Erans Fritz
von Dücker, född 1827 i Westfahlen, Tyskland,
död 1892, som planlagt och byggt ett stort antal linbanor, vilka sedan tjänat
som förebild för stora flertalet av de linbanor, som under denna tid byggdes snart
sagt över hela världen.
Såsom förut nämnts, användes linbanorna under denna tid praktiskt taget endast
för godstransport, och de linbanor, som då byggdes för personbefordran, hade enbart
kuriositetsvärde. Exempel på dylika
personlinbanor funnos i början främst på
världsutställningarnas nöjesfält sålunda:
under åren 1892—94 i Berlin, Hamburg,
Milano; år 1897 i Stockholm; åren 1902—08
i Turin, Venedig, Genève, Wien; år 1909 i
Frankfurt am Main och år 1912 i Luna Park
i Osaka, Japan. Dessa linbanor bestodo i
regel av två vagnar, vardera rymmande
8 å 10 personer, vilka vagnar löpte på två.
bredvid varandra hängande bärlinor med
c:a 32 mm diameter. Linorna voro i
allmänhet upplagda på träståndare av 8 å.
15 meters höjd, uppställda med 160 å 200
meters mellanrum. Bärlinornas ändar voro
förankrade i marken. Den ändlösa
draglinan hade c:a 10 mm diameter. I Milano,
Turin och Genève befordrades utan något,
olycksfall tillsammans c:a en million
personer, varav ensamt i Turin under sex
månader 250 tusen personer med linbanan
över floden Po. Vagnhastigheten var i regel
fem meter i sekunden. Den elektriskt drivna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
