- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VII. Husbyggnad, vägar och fordon, gator, järnvägar, broar /
820

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Bergbanor - Linbanor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

820

JÄRNVÄGAR.

Draglinorna, 35 mm i diameter, löpa i kullager över stöden och reservlinan ligger på
rullar med tapplager.

Den undre stationen inrymmer spännanordningar för bär- och draglinorna, förlagda
i ett 8.5 meter djupt schakt, jämte draglineskivan med 3 meters diameter samt 3
personplattformar, fig. 1201. Den övre stationen är drift- och maskinstation. Vagnarna
uppbäras av på bärlinorna rullande åttahjuliga, med automatisk bromsanordning försedda
löpverk, vari kupén hänger pendlande omkring en tapp på så sätt, att vagnen städse
har ett lodrätt läge och även vid passerandet av stöden med största tillåtna hastighet
icke kommer i svängning. Löpverket är förfärdigat av högvärdigt stål och själva kupén
av träbeklätt stål. Varje vagn rymmer 26 personer, och under vagnen är anbragt en
nätkorg för bagage. För telefon- och signaltjänsten hava icke behövt anläggas särskilda
svagströmsledningar, utan draglinan användes som strömledare.

Fig. 1202. Zugspitze-banan, Österrike. Bärlina.

Zugspitze-banan i Österrike. Förut har nämnts huru som förslag nyligen
uppgjorts att från tyska sidan nå »Die Zugspitze». Samtidigt ha emellertid även från
österrikisk sida ansträngningar gjorts att med en bana därifrån nå samma topp. Sedan
ingående undersökningar verkställts i avsikt att utröna det gynnsammaste läget,
uppdrogs i november 1924 åt Bleichert & Co, Leipzig, att utföra arbetet.

Under vintern 1924—1925 utfördes sprängningsarbetena för stödgrunderna för
övre stationen och för det 12 meter djupa motviktsschaktet. Våren 1925 uppfördes
utefter berget en byggnadslinbana med bärkraft av ända upp till 800 kg för transport
av materialier, förnödenheter och arbetare. Den övre stationen stod helt färdig våren
1926, medan den undre var färdig redan hösten 1925. Särskilt besvärlig var
inmonteringen av de tunga linorna, i synnerhet den 48 mm grova bärlinan, som med lintrumma
vägde 40 ton. Helt färdig kostade banan 1.7 millioner kronor.

Banan är rak och har en längd, mätt i linläget, av 3 380 meter samt en höjdskillnad
mellan undre och övre stationerna av 1 581 meter. Den undre stationen ligger 1 224
meter över havet och den övre 2 805 meter över havet. Banans största stigning är 900
°/00. Bärlinan, fig. 1202, är flätad av 133 st. 3.2 mm trådar, äger en hållfasthet av 165 kg
pr kvmm och väger 9.31 kg pr meter. Vid undre stationen är varje bärlina spänd med
en vikt av 24 ton. Vagnarna dragas medelst en draglina av 28 mm diameter, som
förbinder de båda vagnarna över den övre stationen. Vagnarna förenas vidare medelst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:04 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/7/0830.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free