Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Bergbanor - Linbanor - Hängbanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNGBANOR.
825
nenfabrik Augsburg, Nürnberg. Den går från Loschwitz, en förstad till Dresden, upp
till luftkurorten Weisser Hirsch, fig. 1210. Längden, vågrätt mätt, är 250 meter. Största
stigningen är 400 °/M. Minsta kurvradien är 20 meter; banan övervinner en
höjdskillnad av 80 meter. Vagnen hänger i två byglar på en räl, upplagd på j ärntvärbalkar,
Fig. 1211. Grafisk framställning av profilerna av några alp- och bergbanor.
vilande på bockar. Draglinan har en diameter av 44 mm. De båda vagnarna, som
fullsatta väga 12.8 ton, äro försedda med hand- och nödbroms, vilken senare automatiskt
träder i funktion i händelse av linbrott. Banan drives numera med elektrisk kraft.
Loschwitz-banan kan med dubbla vagnar i vardera riktningen pr dag befordra intill 24000
personer. Systemets uppfinnare är Eugen Langen.
Fig. 1211 framställer grafiskt profilerna av några alp- och bergbanor.
HÄNGBANOR.
Med hängbanor förstås här sådana, huvudsakligen enräliga järnvägar, där fordonen
antingen:
1. hänga fritt under den bärande rälen eller
2. där de hänga över den bärande rälen,
och nedan skola några exempel härå beskrivas.
Hängbanan Barmen—Elberfeld—Vohwinkel, Tyskland. Bland de förstnämnda
hängbanorna kan som typisk angivas den mellan platserna Elberfeld, Barmen och
Vohwinkel i Tyskland byggda hängbanan, fig. 1212, enligt ett system, som uppfunnits av
Eugen Langen. Den öppnades för trafik år 1903. De båda stora industristäderna
Barmen och Elberfeld ligga intill varandra, utbredda utefter och på ömse sidor om floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
