Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägsspår på fartyg - Tåghastighet och trafik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834
JÄRNVÄGAR.
Ångfärjeleden Harwich—Zeebrügge befordrade under samma år 145 819 ton gods.
Tågfärjorna taga här icke resande.
Förslag till andra järnvägsförbindelser över vatten saknas emellertid icke. Sålunda
har förslag uppgjorts att förena Jyllands nordligaste udde och Norges sydligaste medelst
tågfärjeled för att därmed förkorta järnvägsresan Norge—Hamburg. 150 000 ton gods
och 50 000 personer beräknas årligen kunna befordras denna väg. Med tvenne färjor
skulle göras en tur pr dygn. Färjornas längd har föreslagits till 121.2 meter och största
bredd till 16.6 meter med två däck, därav ett för järnvägsvagnar. Färjorna skulle gå
med en största hastighet av 32 km pr timme. Anläggningen skulle i övrigt utföras i
huvudsak som linjen Trälleborg—Sassnitz. Liknande förslag har uppgjorts att förena
svenska järnvägsnätet dels med Finlands järnvägar, dels med de baltiska ländernas
järnvägar, dels ock med det engelska järnvägsnätet medelst färjor från Göteborg.
TÅGHASTIGHET OCH TRAFIK.
För den stora allmänheten spelar resehastigheten den viktigaste rollen och denna
sammanhänger icke blott med största tillåtna tåghastigheten utan även med
stations-uppehållens antal och längd. Järnvägarna sträva över allt att i görligaste mån få så
långa uppehållsfria sträckor som möjligt. Det kan för vinnandet härav gå så långt som
i England och Amerika, där konkurrensen mellan de privata järnvägarna tvingar till
särskilda åtgärder, t. ex. att enstaka vagnar, så kallade »släppvagnar», under det tåget
passerar en station, avkopplas och släppas efter för att tåget icke skall behöva stanna.
Den längsta uppehållsfria trafiksträckan i Europa torde vara sträckan London—
Plymouth å Great Western-järnvägen; denna sträcka är 363.3 km lång samt överfares
på 4 timmar och 7 minuter, vilket gör en medelhastighet av 88.2 km pr timme. England
har dock att uppvisa ett ännu snabbare tåg, nämligen mellan Swindon och London.
Denna sträcka är 124.3 km lång och trafikeras utan mellanuppehåll med en hastighet
av 99.4 km pr timme. Möjligheten att erhålla långa uppehållsfria sträckor beror i första
hand på lokomotivets förmåga att gå längsta möjliga väg utan att behöva stanna för
intagande av bränsle och vatten. Genom att elda med högvärdigt kol och taga vatten
under gång kan ett lokomotivs prestation avsevärt ökas. Ett snälltåg tillryggalade
nyligen på Missouri—Kansas och Texas-järnvägen i Amerika sträckan mellan stationerna
San Antonio och Parsons, en längd av 1 090 km, utan att stanna. Både olja till bränsle
och vatten intogs under gången.
Ett annat märkligt hastighets- och uthållighetsprov förtjänar att i detta
sammanhang nämnas. En skeppslast silke hade ankommit till Seattle vid Stillahavskusten,
Amerika, och skulle vidarebefordras till S:t Paul i Minnesota. Silket lastades in i ett av
18 vagnar bestående tåg, som sedan gick direkt utan lokomotivbyte den 2 876 km långa
sträckan på en tid av 52 timmar och 32 minuter. Uppehåll under vägen gjordes endast
för att fylla på olja och vatten. Omedelbart efter ankomsten till S:t Paul kopplades
samma lokomotiv för ett annat tåg, »The white Express», och förde detta samma väg åter
över kontinenten tillbaka till Pacifickusten. I vanliga fall bytes lokomotiv 13 gånger å
sträckan Seattle—S:t Paul samt förare och eldare 26 gånger. Vid Nordamerikas
järnvägar är det numera icke ovanligt, att tågen utan lokomotivbyte tillryggalägga sträckor
upp till 600 km längd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
