Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Brobyggnader, av Otto Linton - Brosystemens utveckling från äldsta till nyaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
838
BROBYGGNADER.
Fig. 1224. En intelligent improviserad
bro, uttänkt och byggd av sunda sinnen
i sunda kroppar.
Den eleganta hängbroidén utvecklades vidare och tillämpades av människorna på
brobyggnader med allt mer permanent karaktär. Döda hänglinor snoddes av såväl
vegetabiliska som animaliska ämnen, av klängväxter, lianer, vidjor, av remmar, skurna
ur djurhudar. För att hämma den äventyrliga gungningen hos hängbroar av den
ursprungliga primitiva typen, infördes särskilda
avstyvningsbalkar av trädstammar, som sedan
förstärktes genom upphängning i linorna.
Brobanan anordnades på avstyvningsbalkarna, så att
belastningen verkade direkt på dem och icke så
som från början direkt på linorna. Genom
ut-hängning av balkarna från stränderna, genom
motviktsbelastning eller inspärrning av balkarna
vid landfästena kunde de ytterligare förstärkas.
I fig. 1225 visas ett exempel på en dylik uråldrig
hängbro, som innehåller föregångsformer till många
av nutidens konstruktioner.
På en enda lina kunna endast enstaka
gångtrafikanter, som samtidigt äro lindansare, gå fram
likt Mr Blondin över Niagarafallet. På två linor
går det genast bättre, men är ändå rätt riskabelt
i stående ställning; i hängande går det däremot
utmärkt även med endast en lina. Detta sista sätt
att taga sig fram över en flod är sedan gammalt i
bruk i Indien (fig. 1226), och även i Norge är
metoden flera gånger använd för besörjandet av
obetydlig persontrafik över forsar eller breda
vattendrag, där byggandet av en fast bro skulle komma att ställa sig relativt dyrbart
och oekonomiskt. Denna brotyp är föregångsformen till de moderna hängfärjorna,
vilka särskilt i Frankrike och Spanien men på senare tid även i Nordtyskland hava
vunnit ökad användning för upprätthållandet av
gång- och körtrafik över hamninlopp och
kanalleder. En hängfärja är egentligen en fast bro
med rörlig brobana av relativt liten planyta och
förskjutbar i längdled i sitt eget plan.
I vår tid göras hängbroarnas kedjor eller
kablar av valsat järn eller stål, och hängbrosystemet
med på brostället i sitt slutliga läge tråd för tråd
spunna ståltrådskablar är det mest rationella
medlet till överspännandet av de allra största spännvidderna.
Aven om det av djur och människor uttänkta hängbrosystemet är förhistoriskt,
så måste dock såsom allra äldsta brosystem räknas det, som naturen själv gett
anvisning på att bygga. Av stormen kull vräkta eller av blixten fällda trädstammar över en
klyfta eller en bäck kunna ibland utan vidare användas såsom gångbroar, och den första
bron har sannolikt varit en på detta sätt alstrad balkbro av trä, eller ock — ännu
troligare — en bergformation från någon geologisk period med bildningar av den art, som
fig. 1227 visar ett storslaget exempel på från Utah. I fig. 1228 visas en australisk bro
av det förstnämnda slaget, bildad av en kullblåst gummiträdstam med så betydande
Fig. 1225. Gammal primitiv kaukasisk
hängbro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
